Twist Recruitment crew
Behover jag ens saga hur misslyckad denna bild blev igar pa mina arbetskollegor och mig sjalv. Har ar vi i alla fall. Alla forutom Dave som tog kortet. Kan verkligen inte sluta skratta at hur dalig den har bilden ar.
- Hanna
en besvikelsens dag
Jag tror varken jag eller Bianca insåg hur mycket vi ville ha jobbet vi var på en intervju för idag förenst det stod klart för oss att vi inte fick det. Nu ligger vi och deppar i sängen, jag söker till varenda ad jag ser på Gumtree nu. DESPERAT.
Eftersom både Bianca och Hanna har fått fina presenter från sina föräldrar i form av svenskt godis (eller ja, Biancas är på väg nu) men mina föräldrar inte har verkat fattat alla hintar jag droppat så tänker jag vara den unga, målmedvetna tjejen som ser till att hon får det hon vill ha och säga, mamma, pappa, mormor och morfar, farmor, faster, vem som helst som vill skicka mig lite kärlek i form av godis:
Flat 10, 115 Finchley Road
NW36HY, London, UK.
(Skulle kunna kallas girig snorunge, men nu ska vi inte vara sådana.)
- Lovisa.
Myntgolvet
Dålig uppdatering i bloggen men våra liv är inte så jätte spännande just nu som vi skrivit förut. Jag jobbar på och tjejerna söker jobb. Det är inprincip det vi gör. Är på väg hem från jobbet, jobbade till 18.00 idag och sen var det launch party med jobbet. Har smakat "rabbit burger" för första gången, ingen hit direkt, drack vatten hela kvällen och nu är jag på väg hem. Mer spännande än så är blir det faktiskt inte. Längtar mest till mamma och Martin kommer och besöker mig, behöver verkligen få umgås lite med mina föräldrar nu känner jag. Ska ta ledigt när dem kommer från jobbet också så vi kan umgås och jag kan få visa "mitt London" för dem.
- Hanna
1 månad i London
hJajamensan, idag firar vi en månad i London. Känns konstigt nog som om vi bott här jätte länge och inte bara en månad. Har haft en väldigt hektiskt månad måste jag säga men lätt en av dem bästa också. Ska fira genom att skypa med Caroline ikväll och äta en av mina Marabou chokladkakor som mamma skickade förut.
Medans jag gör det är tjejerna på en drop in intervju på en bar. Hoppas det går bra för dem! Har också konstaterat att jag fått hybris på det här med att blogga, men det är bara för jag vill uppdatera er och för att det faktiskt är kul att kunna läsa tillbaka senare och se vad man gjort.
- Hanna
Storm helvete
Tankte bara uppdatera och saga att vi lever har i London trots den jakla stormen. Den har precis akt vidare mot Irland och Sverige sa jag varnar er dar hemma, hemskt storm som ar pa vag. Har vaknat inatt flera ganger av att fonstrerna skallrat sa mycket att jag trodde att dem skulle spricka. Sedan vid 06.00 imorse vaknade jag av ljudet och kunde inte somna om. Var sa nara pa att ringa till kontoret och saga att jag inte kunde komma in for tunnelbane linjerna var avstangda imorse men jag kampade mig hit i alla fall. Tog bussen som gick valdigt smidigt. Dock eftersom alla linjer ar avstangda ar vi bara 5 personer har och Natalie ar inte har annu sa jag vet inte riktigt vad jag ska gora da det ar hon som ger mig alla mina arbetsuppgifter varje dag. Far se om hon kommer in annars far jag forsoka hitta pa nagot. Men som sagt, akta er dar hemma och ga inte ut om ni inte maste!
Klunkar i mig het te, har lyckats smitta Lovisa med min forskyldning som i sin tur har smittat mig igen sa har svin ont i halsen idag.
- Hanna
Produktiv söndag
Igår kväll bestämde jag och Lovisa att vi skulle åka till Oxford Street och lämna lite cvn och springa några ärenden. Vi tog bussen till Selfridges först och gick in där (det är ett jätte stort varuhus, kan liknas vid NK i Stockholm) och kollade på alla fina saker. Drömde oss bort bland alla dyra smycken och sedan kom vi till alla kläder och till julpyntet. Måste erkänna att det faktiskt är lite mysigt att julen närmar sig, jag är egentligen inte ett sånt stort fan av julen men det är lite annorlunda iår och ska faktiskt bli kul och mysigt att fira i kollektivet.
Sedan ville Lovisa gå in på en affär som heter French Connection för att lämna ett cv och när hon kom ut därifrån så berättade hon att dem ville att hon skulle provjobba på en gång. Så hon skulle tillbaka en halvtimme senare, under tiden gick vi till Disney Store där Lovisa lämnade ett cover letter och en applikation och sedan gick hon för att provjobba. Jag gick då in på Primark för att handla galgar, tofflor och annat nödvändigt. Sedan åkte vi hem och nu lider jag av matkoma.
Sedan ville Lovisa gå in på en affär som heter French Connection för att lämna ett cv och när hon kom ut därifrån så berättade hon att dem ville att hon skulle provjobba på en gång. Så hon skulle tillbaka en halvtimme senare, under tiden gick vi till Disney Store där Lovisa lämnade ett cover letter och en applikation och sedan gick hon för att provjobba. Jag gick då in på Primark för att handla galgar, tofflor och annat nödvändigt. Sedan åkte vi hem och nu lider jag av matkoma.
Måste få säga att jag kan ha världens bästa mamma som alltid ställer upp. Känns så tomt utan henne här och det är faktiskt väldigt svårt att inte få träffa henne varje dag.
- Hanna
Just my luck
Om ni undrar vad jag gör uppe så här sent så är det för att jag är inlåst i köket. Köksörren slog igen för att fönstret var öppet och jag kan inte ens hoppa ut genom det och öppna dörren eftersom jag har lånat ut min nyckel till en av mina flatmates. Hanna och Lovisa sover och jag vill inte direkt ringa och väcka dem - speciellt inte när båda är småsjuka och behöver sömn för att friskna till. Dock är det inte jättekul att sitta här, mitt huvud dunkar av trötthet och jag behöver dessutom verkligen gå på toa.
Ledsen, ensam och dödstrött
Ja, tänkte säga godnatt nu, men kan ju inte direkt sova, haha! En av våra flatmates och min blivande roomie ringde och tänkte komma hem och låsa upp, men vill verkligen inte förstöra hennes kväll så sa att Lovisa precis vaknade. Skäms lite för att ljög, lovade nämligen att ringa om jag inte kom ut, men hon har precis slutat jobba och ska nu ut och festa med sina kollegor, så vill inte tvinga hem henne. Ingrid kommer inom de närmsta timmarna, men hon har inte heller någon nyckel - och Johanna sover troligtvis hos sin pojkvän. It's gonna be a long night...
De som känner mig är väl inte ens förvånade. Sådant här händer mig hela tiden, men det har ingenting med klantighet att göra, det bara är otur. Kom igen, min pappa har förlorat två fingrar - oturen rinner i mitt blod.
Annars så märkte jag precis att jag skickat ut fel CV i över två veckor, det var inte ens klart. Kul va?
Hatar denna dörren.
Förutom det har det varit en trevlig dag. Jag hittade massor av Rolling Stones-tröjor och skulle lätt köpt en om jag haft pengar. Det är nämligen så att min lilla mamma är världens största fan. Jag är till och med döpt efter Mick Jaggers exfru.
Ja, tänkte säga godnatt nu, men kan ju inte direkt sova, haha! En av våra flatmates och min blivande roomie ringde och tänkte komma hem och låsa upp, men vill verkligen inte förstöra hennes kväll så sa att Lovisa precis vaknade. Skäms lite för att ljög, lovade nämligen att ringa om jag inte kom ut, men hon har precis slutat jobba och ska nu ut och festa med sina kollegor, så vill inte tvinga hem henne. Ingrid kommer inom de närmsta timmarna, men hon har inte heller någon nyckel - och Johanna sover troligtvis hos sin pojkvän. It's gonna be a long night...
Nej, nu räcker det med självömkan! Ska fortsätta kolla på dokumentärer om mobbade barn och seriemördare och vänta på att någon vaknar. Hoppas ni har det bra i Sverige, och att Lasse och Christine har det bra i det lite mer behagliga Spanien - trots att det är något fel på spisen.
Skickar en liten extra kram till Towe också, skulle köpt choklad till dig om du varit här!
- Bianca
Portobello Market
Sitter i skrivande stund på en pub och dricker en cider. Hänger i Notting Hill idag och det är så himla mysigt. Alla byggnader är magiska och allt är så färgglatt.
Har gått runt på marknaden och kollat på allt, ätit crepes med nutella på och umgåtts med en av våra grannar som heter Paula. Världens trevligaste tjej. Så kul att lära känna andra människor. Är lite förälskad i London idag och det faktum att i denna stad finns det så mycket att göra på helgerna.
Stört god crepes med nutella i. Kan säga att jag njöt för fulla muggar.
Paula och Bianca i en djup diskussion eller något.
Huvudlösa personer och spanska turister som ville att vi skulle ta kort på dem.
Som vanligt började det regna när vi gick runt i Portobello. Klassiskt London väder med andra ord.
Jag och Lovisa i våra bästa dar.
Ska hem snart och laga middag tillsammans allihopa och köpa en flaska vin och dela på.
- Hanna
Fredag
Gårdagen igår var inte så händelserik för min del, efter jobbet sprang jag på Oxford street ett tag sedan åkte jag buss hem till Swiss Cottage och när jag kom hem lagade vi mat. Kände att eftersom jag jobbat hela veckan och inte gjort något roligt alls så vill jag utnyttja mina helger men igår var jag stendöd och kände mig ännu sjukare än vad jag gjort i veckan. Vi gick i alla fall ner till The Swiss för första gången på ca 2 veckor och tog en öl. Jag drack inte ens halva utan gav min till tjejerna och nät dem ville hitta på något så bestämde jag mig för att gå hem. Slutade med att jag gick hem, tog en lång dusch och sen gjorde macka (nej, inte ens macka utan rostade en bagel med ost och smör mmmm) och te och sen la jag mig i sängen. Gick tre sekunder, sedan somnade jag och vaknade upp nu. Äter i skrivande stund lyxfrukost som består av rostad bagel, te, juice och persiko yoghurt. Inte alltid man får äta så gott när man är så fattiga som vi har varit här. Ryktas om Portobello Market idag men får se vad vi hittar på.
Kappan jag fick slåss om med alla turister på Oxford Street.
- Hanna
orkar inte mer
Nu tar jag en paus med jobbletandet för att leka runt med bloggdesignen. Den vi har nu är så ful att det skär i ögonen, tänkte försöka göra en mer estetiskt tilldragande design. Alltså får ni ursäkta om det ser kaos/konstigt/fult ut de närmsta timmarna.
Ännu ett värdelöst inlägg från yours truly.
- Lovisa.
as per usual
Hej hej. Som vanligt sitter jag i sängen och söker jobb för fullt. Äter lite yoghurt också; peach and apricot. Så himelskt god! Jag har en arbetsintervju inbokad på måndag nu, äntligen känns det som lite framsteg! Ska nu fylla i en online application till ett jobb jag sökte igårkväll som ville veta mer om mig. Ja, det var väl det. Finns inte så mycket mer att säga, vardagen är som sagt inte så spännadne just nu.
Denna yoghurt människor - jag är frälst. Och jag brukar inte vara så förtjust i yoghurt alls!
- Lovisa.
Horde jag fredag?
Eftersom jag sitter pa jobbet med min jobb dator sa har jag inte dem svenska bokstaverna men hoppas ni kan lasa detta i alla fall. Har inga direkta arbetsuppgifter nu pa morgonen pa jobbet forutom att svara i telefonen. Men den ringer ratt sallan sa jag ar lite uttrakad. Darfor tankte jag att jag skulle skriva ett snabbt inlagg pa bloggen till er. Jobbar som sagt sjalv idag utan Natalie, hon ar ledig sa jag far klara mig sjalv men det gar bra. Har inga planer alls idag efter jobbet, tankte som sagt bara springa ivag nar jag slutar och kopa en jacka jag spannat pa ett tag, annars ska jag bara aka hem till tjejerna och se vad som hander.
Marks det att jag ar uttrakad?
- Hanna
Kärleksgåva
Har jobbat i vanlig ordning idag, inte gjort så mycket på jobbet faktiskt. Det var rätt lugnt för min chef var inte där, han var i Wembley på grey hound tävling (Ja, hans intressen är tydligen det och att köpa dyra tavlor) och imorgon är både han och Natalie borta så jag är själv som receptionist vilket känns rätt läskigt. Men det klarar jag nog. Det är ju fredag imorgon så helg helg helg. Helgerna är guldvärda för mig. Ska tydligen på Halloween fest på lördag, blir säkert kul men annars har jag tänkt att bara vila upp mig då jag aldrig blir frisk från min förskyldning.
Fick en liten överraskning idag när jag kom hem, ett paket från mamma. Hon hade sagt att hon skulle skicka en chokladkaka till mig men istället för en skickade hon flera stycken + en skvaller tidning och ett fint handskrivet brev. En riktig kärleksgåva. Hon vet verkligen vad jag älskar min lilla mamma.
Nu, sängen. Ska tvätta en maskin med tvätt först.
- Hanna
jaga jobb
Nu jävlar har jag varit igång idag och igårkväll. Igår sökte jag säkert femtio stycken olika jobb på kvällen, väldigt många receptionist/PA jobb. Och idag har jag gått runt med CV så fötterna blöder. Bianca och jag åkte till Covent Garden där jag sprang in på Disney Store, fick fylla i en form och lämna mitt CV, sedan sprang jag spontant in på Karen Millen butiken där och lämnade mitt CV där också. Sedan tog vi oss till Picadilly Circus där vi båda gick till Charles Tyrwhitt och lämnade våra CV till en supersnygg kille med underbara ögon. Både Bianca och jag fick tunghäfta och fnittrade som små skolflickor.
På väg tillbaka till stationen gick jag in på Tiger of Sweden där store managern var svensk så jag fick snacka svenska! Han hette Mattias och var supertrevlig, de hade inga öppningar för tillfället men som Mattias sa så "det här är ju retail, du vet hur det är!" Alltså det blir öppningar hela tiden. Karen Millen butiken på regent street anställde temporary Christmas workers men det är full time och det är ett jobb, på KAREN MILLEN. Dör. Ja, det vore hur nice som helst att 1, ha ett jobb över huvud taget, 2, jobba på Karen Millen. De skulle höra av sig inom några dagar, man får komma och provjobba och sedan bli intervjuad. De lär ju vara likadan process som Banana Republic så jag vet ju precis hur det blir i så fall.
Jag gick förbi Mango och Vero Moda (kanske nämnde lite snyggt att jag jobbat på Vero Moda förut), Holiday Inn som ligger längre ner på vår gata, Disney Store på Oxford Street (som bara anställer för nattskift, men fortfarande: det är ett jobb). Så rolig är vardagen just nu. Ikväll tänkte jag söka mer jobb online och imorgon blir det ut för att söka jobb åter igen. Roligare än så är det inte just nu.
En bild som ni (förhoppningsvis!!) slipper bli så traumatiserad av.
Receptionist/Social Media Executive
Britter och deras jävla titlar hela tiden. Dem har en fascination för att sätta titlar på allt och dem gör det hela tiden. Min titel på jobbet är ju receptionist fast jag skulle mer säga att jag är allt i allo med tanke på att jag gör det mesta. Men idag, har jag faktiskt fått en till mer roligare titel. Blev kallad till ett möte med min chef och med tjejen som tränar upp mig. Trodde vi skulle gå igenom hur jag jobbat och hur jag tycker det har gått samt hur dem tycker det har gått. Men icke sa nicke. Idag fick jag titeln Social Media Executive vilket innebär att det är jag som har ansvar för att företagets marknadsföring går bra genom att ha koll på deras Twitter, Facebook, Youtube kanal, LinkedIn och deras blogg. Jätte roligt men tanke på att sånt verkligen intresserar mig då jag gick Media/Journalism linje i skolan. Ska hålla mitt första föredrag för mina kollegor om vad mitt jobb kommer innebära och vad deras roller kommer bli i detta. Men som sagt, känns mer som en titel än vad själva jobbet innebär. Men jag är sjukt glad över detta ansvar då det känns som om detta är ett stort steg i rätt riktning om jag skulle vilja jobba med något media relaterat i framtiden. Så i helgen ska jag fira att jag fått denna titel och att det är löning med att köpa mig en kappa som jag skrev förut. Annars blir nog helgen rätt lugn för mig del, måste bli av med min jäkla förskyldning som aldrig vill ge sig.
Har också fått mig en dos av Moa, som är min kusin. Det behövdes, saknar henne såååå mycket. Vi spenderade varenda dag en hel sommar förut. Det säger väl ganska mycket om hur nära jag är henne.
En sur Hanna som har snutit sig ca 50 gånger idag på jobbet.
- Hanna
room with a view
Alltsååååå. Så lite att säga. Har fortfarande lite hemlängtan och vill väldigt gärna få ett jobb men börjar bli trött på att söka och sedan få avslag. (Hur fina är dock inte Hanna och Bianca som springer ned med mig till affären och köper chips, choklad och läsk och svullar med mig? SÅ FINA! Tack så mycket Eva och Ann-Sofie för att ni producerat sån snäll avkomma)
Det enda jag kan bjuda på för tillfället är lite gamla bilder på mitt och Hannas rum. Det är inte färdigfixat än, men det är det enda vi har att visa just nu då kontona har börjat sina och vi inte riktigt kan dekorera hur vi vil. (Jag måste ha ett jobb så jag slipper få dåligt samvete så fort jag lägger pengar på något, även om det är något så livsnödvändigt som mat.).
Här är i alla fall en sneak peek på rummet.
Hannas bokhylla. (Eva, sätt inte teet i halsen, det är allas alkohol!)
Min bokhylla. (Juicepaketet brukar inte stå i bokhyllan normalt sett.) (Inte för att vi ens har juice kvar...).
Vår garderob, när den var som finast. Numer ligger våra kläder i två respektive högar, Hannas under fönstret och mina framför min bokhylla. Skärpning!
Resten av rummet. Det svarta i hörnet är min bumling till resväska. Vi har i dagsläget flyttat ihop skorna så han får tryckas in i garderoben han med.
(Tittut i spegeln, förresten!)
Vår garderob, spegel och lampa, som har fått agera krok åt min halsduk (som i övrigt börjar ha gjort sitt. Den har följt mig i vått, torrt och blåst sedan åttan och nu börjar den se väldigt sliten ut. Men får hålla ut tills jag har råd med en ny.)
Hej hej Hanna. Måste ta bilder och visa på väggen mellan bokhyllorna för där har jag nämligen dekorerat med något jag inte kunde motstå att köpa (dock var det när kontot inte ekade fullt lika tomt, i dagsläget hade jag nog väntat men gjort är gjort och Hanna och jag är så nöjda!) (Ledtråd: det har något med Urban Outfitters påsen och det som står bredvid att göra)
(Ja, jag gillar parenteser. Älskar dem faktiskt.)
Nu ska jag äta makaroner blandade med ägg och förhoppningsvis har vi lite ketchup kvar. Mumma.
Och ja, som ni såg i inlägget nedan har jag tydligen blivit korad supermodell av min roomie och våra flatmates (och även Hannas chef, så himla bizarrt!), en term som jag kanske inte är fullt bekväm med men som ni ser gör jag mitt bästa för att leva upp till den varje dag.
- Lovisa.
The swedish supermodel
Ja hörnini, när vi brudar går ute på Londons gator finns det alltid en kommentar till Lovisa man aldrig kan undgå och den lyder ''Are you a Swedish supermodel?''. Killar blir helt lyriska när dem för det första hör att vi är från Sverige, vilket dem självklart gissar eftersom vi är blonda. Sedan när dem ser Lovisa komma gående frågar dem konstant om hon är en svensk supermodell. Vi skrattar självfallet högt som aldrig förr och Lovisa gör minnen ovanför och svarar ''Me? A modell? Are you kidding me?''. Men faktum är att hon faktiskt kan vara snygg som en modell också, enligt min chef är i alla fall Lovisa ''Fucking gorgeous''. Detta har lixsom blivit en liten grej när vi träffar nytt folk. Vi säger då att Lovisa är en Swedish supermodel och folk häpnas över hur coolt dem tycker det är. Grejen är den att av alla brittiska tjejer som går runt här så sticker vi svenskor ut ur mängden för brittiska tjejer ser väldigt annorlunda ut så inte undra på att vi får så mycket uppmärksamhet.
- Hanna
Det kallas vuxenlivet
London livet är lite halvt tråkigt just nu. Jag jobbar på dagarna på mitt jobb som förövrigt går jätte bra. Mina kollegor bjuder ut mig på lunch varje dag för att lära känna mig. Säger inte det ganska mycket om hur fina och härliga dem är?
När jag jobbar söker Bianca och Lovisa jobb för fulla muggar. Håller tummarna att dem hittar något snart! Dem var nere på banken idag för att fixa ett konto men det fanns inga lediga tider så dem får gå tillbaka någon annan dag. Dagarna ser ganska mycket likadana ut på vardagarna då jag oftast är jätte trött när jag kommer hem så det slutar alltid med att jag får maten serverad (husfru Lovisa lagar oftast middag till mig så det är färdigt när jag kommer hem. Ja, jag vet, hon är fantastisk) och sen lägger vi oss i sängen och slappar i några timmar innan jag inser att jag måste sova för att jag ska upp tidigt morgonen efter. Antar att det kallas för ''vuxenlivet''. Så stå ut nu kära läsare, våra inlägg blir inte så jätte intressanta när vi inte gör så jätte intressanta och roliga grejer. Mest på helgerna som vi hittar på saker och tar oss ut och speciellt har en kamera med oss så ni får lite fina bilder. Förmodligen därför jag längtar så himla mycket till fredag för att då får jag sova ut på helgen och hitta på roliga saker. Dessutom blir denna fredagen lite extra rolig då jag får en lön från mitt tidigare jobb på TGI Friday's som jag ska spara till nästa månadslön (ansvarsfullt va?) och sedan får jag faktiskt en lön från mitt jobb nu för dem två veckorna jag snart jobbat där. Så på fredag ska jag unna mig med att gå och köpa en jacka till det lite mer kallare väder som så småningom också kommer till London. Har nämligen hört att det börjar bli ganska så kallt i Sverige? Låt mig så skryta med att det fortfarande är väldigt behaglig temperatur här.
En jätte dålig mobilbild från i fredags när vi var på AW. Ni ser Paul som är min chef och en annan tjej som jobbar där jag jobbar som heter Sophie.
- Hanna
crazy cat lady
Har grov katt-längtan idag. Alla dagar egentligen, men idag särskilt. Harry. Min älskade katt. Min. Åh vad jag saknar honom (henne egentligen men whatever). Gick igenom min kamera idag och snubblade över bilder jag tog på min kärlek för att jag tänkte "måste ha bilder på honom ifall jag börjar sakna honom." Och det resulterade ju inte alls i att jag sitter och gråter för att jag råkat kolla på bilderna och bara vill lägga mig i min säng där hemma och gosa en motvillig Harry.
(Okej, jag kanske gråter lite.)
(Okej, mycket.)
Fina Harry, som alltid har ett "I am so done with your shit right now" uttryck i ansiktet.
Han är så fin (bölar dramatiskt)!
Och är väldigt speciell, han är vårt lilla hittebarn som hade blivit frånstött av sin mamma. Det påverkade också hans psyke. Han är lika fucked up som sin adoptivmor (jag då, inte någon annan familjemedlem).
När han var liten brukade han somna på mitt huvud eller runt min hals. Här nöjer han sig med att sitta på en full Viktor.
I pappas hockeyväska.
Somnade med ett krampaktigt tag runt min arm. Rörde mig inte på två timmar. Älskade katt.
Alltså, har ni sett en finare, skevare katt? (Nej, det har ni tamefan inte så försök inte.)
Funderar på om jag ska gå ner till affären och dränka sorgerna i godis, eller om jag bara ska bädda ner mig i sängen och deppa. Vill bara gosa med min bebis.
- Lovisa.
Dåliga mobilbilder från Camden idag
Lite halv dåliga mobilbilder från Camden Market idag. Tror vi alla tre har konstaterat att Camden är ett så jävla bra område. Älskar det. Ska ta dit mamma när hon kommer så hon får klämma och kolla på den gigantiska loppisen inne i The Stables Market.
Nu: sova, ska upp tidigt imorn och jobba. Känns så jäkla konstigt att ha ett heltids jobb nu när man inte är van med det.
- Hanna
Camden
Hejsansvensan. Idag var vi på Camden Market. Det regnade så sjukt jävla mycket att det var lite svårt att ta fram kameran och knäppa bilder ett tag. Vi armbågade oss fram mellan ett hav av människor, duckade för deras paraplyer, plaskade genom forsande vatten och kollade på allt intressant som såldes. Fastnade i flera bokaffärer, bland annat i en där säljaren gick och hämtade en samlingsbok av Jane Austens brev som var sjukt nära en förstaupplaga, den hade tryckts bara någon vecka efter första och var i bra skick. Om jag hade haft pengar hade jag slagit till direkt! Vi tjackade käk, Hanna tog fish & chips medan jag optade för det lite mer exotiska Thai käket som var svingott. Låtsades som att jag var tillbaks i Thailand under monsun regnet. Härligt!
Vi tog skydd under ett jättestort parasoll liknande tält och jag nästan andades in min mat. Så underbart gott. Passade på att dra fram kameran när man ändå var under skydd och knäppte två bilder.
Om man tittar riktigt noga ser man regnet. Men det var helt galet hur mycket det regnade. För första gången sedan vi kom till London så var det sådär regnit som man föreställer sig när Britterna och alla London bor gnäller kors och tvärs om hur mycket det regnar hela tiden. Hade det varit solit och fint hade jag nog tagit mig en smoothie för dom såg så himla goda ut. För övrigt kan det ha varit det finaste ståndet av dem alla, så himla färgglatt.
I denna reaggea butik satt Hanna och jag och stirrade in i för det var en svincool gammal gubbe med stort, vitt skägg som stod och diggade till varenda låt som butiken spelade.
Sedan gick vi runt lite till, hittade en kille som stog och spelade Ed Sheeran - YNMIDNY och jag dog. Störtkär. Sedan gick vi in på the Cuban och tog varsin bärs. Jättemysig bar/restaurang förutom att de hade live uppträdande som de spelade så högt att man fick huvudvärk. Inga applåder där inte.
Mysig inredning.
Var inte så förtjust i deras tavla men Hanna tyckte att jag skulle ta en bild på den ändå. Den hade karaktär, åtminstone.
I övrigt så påpekade jag att det satt små fåglar på lamporna och fick då veta att eh jaa, det hänger fågelburar i taket också. Det missade jag helt.
En söt bartender, meny och massa alkohol. Förlåt, men blir det bättre? (Svar: nej).
Hanna och Bianca med bärs. (Vi har faktiskt vita dagar ibland, men det skriver vi inte om. Om inte pappa läser detta, då har vi aldrig vita dagar!)
Sociala ligan. Ja, det sitter ett par solglasögon på mig. Jag är optimist och ni vet vad de säger: efter regn kommer sol.
Nu ligger vi i sängen och tänkte kanske kolla på en film. Vad har ni för er hemma i Sverige? Snöar det än? Farmor/Julia/någon har ni (mycket) snö än där uppe? Saknar er alla där hemma så otroligt mycket just nu!
- Lovisa
London by car
Ikväll hade vi egentligen tänkt åka till en spelning som en nyfunnen kompis till Lovisa bjöd med oss på eller åka till Covent Garden och kolla läget men tröttheten tog över och efter middagen tog vi en powernap. Vi bestämde oss istället för att ta en promenad och upptäcka Swiss Cottage. Gick så långt att vi till slut hamnade i Hampstead men åh så fint det är här. Husen är enorma och det är så annorlunda jämfört med hemma i Sverige.
Satte oss på en bänk för att spanna i folk vi såg i ett hus tvärs över gatan.
Sedan ringde Biancas kompis Andy till henne och frågade vad vi gjorde. Det hela slutade med en mycket trevlig och otroligt rolig bilfärd genom hela London. Vi åkte till allt från Trafalgar Square till Vauxhall och förbi London Eye och Big Ben i ca 2 timmar innan vi sedan blev avsläppta hemma igen.
En glad och sjungande Lovisa underhöll oss i bilen. Den här tjejens röst må ej vara vacker men satan så roligt det är att höra henne sjunga. Till och med Andy tyckte det lät förskräckligt men skrattade som fan.
- Hanna
Kollektivet
Livet i kollektivet här i London är rätt mysigt. Speciellt idag när vi efter att ha legat i sängen hela tiden gick ner till köket för att ta en återställare i form av ett glas vin. Jag lagade en utsökt middag i form av kycklinglår i sås med pesto pasta som vart svin gott. Vi lyxade till det med tanke på hur tråkigt vi ätit hela veckan. Soppor och nudlar må vara billigt men det är ingen höjdarmat att skryta om.
Man tar vad man har här i kollektivet, fanns inga rena vinglas så det fick bli ett vanligt. Saker som att toapappret tar slut jätte jätte jätte fort, att det aldrig finns rena glas eller bestick och att alltid behöva tänka på att vara tysta för att folk sover kan vara lite små irriterande men och andra sidan så är det spännande och otroligt lärorikt också. Vi lär oss så mycket av den här erfarenheten. Som när vi går och handlar mat nu. Vi är så ekonomiska det bara går och tar det billigaste vi kan hitta bara för nu lever vi självständigt och har inga föräldrar som betalar för oss längre. Otroligt jobbigt på ett sätt men också skönt då man vill klara sig själv nu. Jag har aldrig haft så roligt som dessa tre veckor i London med mina kära flatkamrater. Bara det att jag fått lära känna Ingrid som delar rum med Bianca och att jag nu får göra vad jag vill är såna bra fördelar med att flytta hemifrån. Med andra ord gillar jag att bo i detta lilla kollektiv även om vi diskuterat att flytta till en egen lägenhet sen när vårat kontrakt går ut.
- Hanna
Linn Wiberg
Tänkte bara säga att den här tjejen är skälet till att jag absolut ville flytta till London. Kom in på hennes blogg av en slump för några år sedan och har följt den slaviskt sedan dess och nu sitter jag här i mitt kök i London och bor i samma stad som henne. Hon skriver så fina och bra inlägg och hennes foton är att dö för. Läs hennes blogg vettja om ni vill bli inspirirade till att också fly till världens bästa London som har så himla mycket mer att erbjuda än en stad som Stockholm.
- Hanna
Att vara en fattig invandrare
Kollar på film i sängen och mår smått illa efter att ha ätit en halvmöglig macka. Det sjuka är att jag visste om att den var det, men fattig som jag är så åt jag den ändå. Fick slänga resten, så nu har jag en ostskiva, nudlar, 5 kronors-soppa och 170 kronor på kontot att leva på. Londonlife..
Åh, bara så ni vet, jag älskar fortfarande London och jag tror att man lär sig väldigt mycket av att inte ha så mycket pengar. Igår, exempelvis, gjorde jag inte av med någonting alls och det verkar inte längre så nödvändigt att lägga £25 på att åka turistbuss. Dessutom har jag kvar 5300 på sparkontot, för det är viktigare att kunna betala nästa månads hyra än att gå in på ett ställe som kostar pengar. Det där med ansvar och ekonomi får man lära sig snabbt här!
Igår var väldigt trevligt och Hannas chef bjöd på pizza (!!!) och dricka, generös som han var. Alla Hannas kollegor var väldigt trevliga och jag ser fram emot fler kvällar med dem!
Kvällen fortsatte med mina och Lovisas äventyr i Camden bland alla härliga, underliga människor som virrar runt där. Det är kanske inte ett säkert område i sig, men med alla människor och poliser så känner man sig trygg trots att människor knarkar i varje gathörn. En nattpromenad hem med trevligt sällskap fick avsluta kvällen och jag måste säga att det var en underbar kväll!
Ikväll ryktas det om en spelning på okänd plats men vi vet inte om det är gratis inträde eller inte, så ingenting är bestämt. Först ska vi i alla fall äta, Lovisa och Hanna ska käka kyckling medan jag ska värma soppa. Dock så är faktiskt soppan helt okej och så länge man har mat på bordet och ett leende till hands så finns det inte mycket att klaga på!
Mamma och pappa, ni får faktiskt ta och komma hit även fast mamma är flygrädd så att ni kan skämma bort mig lite. Saknar vårt kylskåp!
Funderar på att kolla vad tjejerna tycker om att åka till Covent Garden. Vi har aldrig varit där kvällstid, men dagstid så är det mitt favoritställe! Jag tror det är för att jag vet att mamma skulle älskat det och det finns så mycket saker som får mig att tänka på henne.
- Bianca
AW
Aldrig har jag hört så mycket tutande och så många sirener från polisbilar som nu när jag bor här i London. Det är sinnessjukt vad polis sirener vi hör varje dag eftersom vi bor vid en ganska så trafikerad väg. Har efter 3 veckor här fortfarande inte vant mig. I alla fall, igår var en rolig kväll. Efter en veckas jobb för min del gick alla mina kollegor och jag till en pub precis vid mitt kontor för en AW. Britter är ju som känt tokiga i After Works så lär väl bli en och en annan AW under tidens gång. Men i dont mind, det var faktiskt jätte trevligt att se hur dem var utanför arbetet. Som sagt kom Lovisa och Bianca till puben efter ett tag och vi alla gick efter några öl till ett ställe och beställde in ca 10 pizzor som alla åt av. Sedan åkte jag hem då jag är förskyld och inte mådde så bra medans tjejerna festade vidare. Mådde alltså inte illa pga alkohol igår som Lovisa skrev i ett tidigare inlägg. (Mor du behöver ej vara orolig för mig).
Idag har jag varit på banken för att öppna ett bankkonto och det gick faktiskt jätte bra. Trodde det skulle vara väldigt krångligt då jag läst det innan vi flyttade hit men icke sa nicke. Sedan unnade jag mig lite snabbmat medans tjejerna låg och sov och nu ska vi snart laga lite middag och dricka vin. Får se vad som händer ikväll, antingen åker vi till en spelning som en nyfunnen vän till Lovisa har bjudit oss på eller så stannar vi nog bara hemma.
- Hanna
Tvål
Vi gick in på Covent Garden Market.
Ett av stånden i Covent Garden Market igår sålde massa tvål. Ville köpa typ alla för att de var så otroligt fina och luktade så himmelskt.
Kolla! Det är tvål!!
Detta är också tvål! Hur fan, liksom?!
After (looking for) work
Hej hej.
Jag är full.
Som sagt drog jag och Bianca och hälsade på när Hanna AWade med sina jobbarkompisar. Det blev bärs med mera. Är så avundsjuk på att Hanna har så underbara arbetskamrater. Vi blev introducerade bland annat till en tjej som heter Emma som jag gillade otroligt mycket. Hon och jag bytte nummer så vi skulle kunna ses någon gång. Eftersom vi båda heter Emma och fyller år i februari så connectade vi verkligen. Sedan fick vi också träffa Paul som var så himla gullig och rolig men också lite smått skrämmande! En väldigt karismatisk man i alla fall.
Skulle nog inte varit lika rädd för Paul om det inte vore för att han flertalet gånger drog upp hur bra Hannas CV och hennes telefon intervju var och att han ÄLSKADE hur "direct" hon var i telefon och att det "basically was why we hired her". Ehh, visste inte riktigt hur jag skulle reagera då i och med att det var jag som både skrev CVt och pratade i telefon med honom. Samtidigt som jag blev jätteglad och verkligen tog det som en stor komplimang kunde jag ju inte riktigt säga det till honom så fick bli lite nickande och mumlande "haha, ja visst". Var så jävla nära på att säga "thanks!" men det hade nog inte gått hem.
Stelt.
På väg hem började Hanna må illa så hon åkte hem medans Bianca och jag chattade upp en Brittisk kille som hade en halvsvensk morsa. Han var urgullig och drog med oss på en klubb i Camden som hette the Kraken och spelade urgrym musik. Vi drack oss lite extra fulla och jag blev momentärt kär i en kille som stog brevid mig i baren i cirka tre sekunder. Önskar att jag hade haft mod nog att prata med honom men tyvärr så anser jag att jag har tagit första steget när jag har haft ögonkontakt så jag tyckte att han kunde komma fram. Aja, får bli nästa utgång.
Nu ligger Bianca och jag fulla i hennes rum, Hanna sover och vill inte väcka henne och Ingrid är iväg på äventyr så hon ska inte sova hemma ikväll. Ska visa lite fler bilder från Covent Garden nu (vad annars gör man när man är full?)
Vill käka på denna puben någon gång. Vill käka på vartenda litet matställe i Covent Garden, alla ser så sjukt mysiga ut!
En av alla gatuartister som finns bakom varje hörn runt Covent Garden marknaden. Finns två killar som verkar sitta så här dag ut och dag in. Sjukt träligt.
Covent Garden Market huset. Jag har inte riktigt fått till detta med kamera och vilka inställningar man ska använda när, så bilderna gör verkligen inte stället rättvisa.
Stog och fotade detta, Apple Market, som var hur underbart mysigt som helst när Bianca blev helt till sig och ba "Lovisa, ro hit kameran jag MÅSTE fota detta!" (okej, jag parafraserar lite kanske). Varför?
Därför! Ser ni? Inte? Men kolla nogrannare då!
Där! Till höger. Mannen med skägg. Skägget. Det rosa skägget... Bianca och jag blev helt till oss. Sedan gick vi dit och kikade på alla fina tavlor och tänkte att dom ska vi köpa och dekorera med någong gång när vi har råd (läs: aldrig).
Andra sidan av Covent Garden Market. Folket står och kollar på ännu en gatuartist. Denna hade på sig pyjamasliknande kläder, hade stora svettfläckar under arma och i rumpan, och drog, precis som alla andra gatuartister i området, sex skämt om vartannat.
Hej hej gubben.
Sjukt mysiga små butiker inklämda om vartannat. Finns jättemånga exklusivare butiker (jag och Bianca var inne i Michael Kors butiken och kollade väskor. Blev dödskär i en nyutkommen modell, synd bara att jag aldrig mer kommer ha råd) och marknader som säljer skitgrejer om vartannat.
Vågar inte ens gå in i CHANEL butiken av uppenbara skäl: FRESTELSE.
Var tvungen att ta en kändis-bild med Askungen. Ska flytta ut från Swiss Cottage och lämna Hanna och Bianca för att bo med henne i Covent Garden. Yup, you heard me.
En mysig gränd någonstans.
Men hörrni? Vad är det med mig och att skriva sjukt långa inlägg? Ni får ta resten av bilderna imorgon, jag måste ta mig ett glas vatten och sova. Har så otroligt skön värk i benen också, efter att ha knallat runt halva dagen och hela natten. Imorgon blir det till att leta mer jobb, känns som om det verkar som om vi gör allt annat än det, men jag har ju tydligen fixat ett jobb, bara inte åt mig själv... Godnatt!
- Lovisa.
covent garden
Bianca och jag satt och sökte jobb några timmar idag, sedan ville vi belöna oss med lite svenskt godis så vi drog till Sugarsin i Covent Garden, men eftersom vi inte ville vara helt oproduktiva passade vi på att springa in i alla sorters butiker där. Vi är båda helt kära i Covent Garden, dit vill vi båda nog flytta efter 16 Januari då vårt nuvarande kontrakt går ut. Fotade i alla fall lite av de fina butikerna och street performers som vi gick förbi.
Sugarsin är en underbar butik, fylld med svensk godis och alla som jobbar där är svenskar. Med andra ord är det hit och till IKEA man får åka när man känner Sverige-längtan.
Ser ni? Butiken är ju som en dröm!
Mmmmm, godis. Mmmmm gott!
Sugarsin är en av mina favoritbutiker enbart pga den underbara inredningen!
Nu ska Bianca och jag ta oss till Hannas jobb för en AW (för Hanna) och ev träffa hennes jobbarkompisar. Men vi är lite sena så måste sticka nu. Visar fler bilder av Covent Garden (mitt nya favoritställe) när vi kommer hem!
- Lovisa.
att vara arbetslös är roligare när man bor hemma
Alltsååååååååååå. Vad ska man säga? Det blir ju inte så många uppdateringar på bloggen när man 1, har världens sämsta internet, 2, inte gör något annat än att söka jobb hela dagarna. Just nu är jag så hungrig att jag håller på att dö, så ska hoppa in i duschen och sedan koka nudlar. Mums! Sedan blir det mer jobbsök. Håll tummarna för att jag och Bianca ska få något snart!
Förresten, i går när jag sökte på jobb hittade jag massor som sökte skribenter för online magasin etc. Dock så var det inget som gav betalt, men oj vad jag kände att jag vill villl vill. Så har bestämt mig redan nu att när jag har ett jobb så ska jag känna efter om jag tycker att jag har tid/fortfarande vill för det vore ju en väldigt givande erfarenhet, speciellt om jag kanske vill söka vidare till något skribent jobb senare.
Hanna och jag en dag på hostlet. Tror vi väntade på att Bianca skulle bli färdig-fixad för dagen. Fina bilder iaf.
:)
Tankte bara saga hur kul jag tycker det ar att ni kommenterar sa mycket och sa peppande fina ord pa vara inlagg. Jag ar pa kontoret och sitter och planerar julpartyt for foretaget, lar mig att svara korekt i telefonen ocksa och har tagit emot kunder idag som har registrerat sig. Tur att jag har sa hjalpsamma kollegor som verkligen har forstaelse for att jag ar ny pa detta.
En ful liten bild pa mig, inte det lattaste att diskret forsoka ta en bild nar alla sitter runt omkring en.
- Hanna
Nio säsonger senare
Gud vad jag sitter och söker jobb hela tiden. Men nu! Nu ni! Nu ska jag faktiskt ta mig samman och kolla på de två sista avsnitten av NCIS som Ziva är med i. Detta låter säkert löjligt om man inte förstår grejen med att investera känslomässigt i något som en TV serie eller en film eller en bok (så hoppa över om ni känner att det stämmer på er) men jag sitter verkligen och gråter bara vid tanken på det.
Ja, den här bilden har kanske varit min mobils lockscreen bild sedan avsnittet kom ut.
Jag har skjutit upp det här så länge nu, men jag har också väntat på detta i nio säsonger. Nio. Tony och Zivas eftrlängtade kyss. Jag älskar dem mer än själva livet, och jag har verkligen väntat sedan första gången de träffades på att något ska hända. Nio säsonger har jag väntar. Vet inte ens om jag kommer fortsätta kolla nu när hon är borta. (Klart jag kommer, men vet inte huruvida jag kommer gilla det.)
Nio säsonger. Fattar ni att jag inte vill att det ska vara över så fort? Måste måste måste hitta något annat att lägga alla mina känlor på nu. Vad fan. Får bli Supernatural. Älskar ju Destiel fastän jag inte sett ett enda avsnitt.
Också tänker jag sluta be om ursäkt så fort jag tror jag skriver något som ingen bryr sig om. Vet ni vad? Har alltid skrivit 100% för min egen skull så jag tänker inte börja bry mig om någon annan enbart för att andra människor kan se det helt plötsligt. En bra insikt som jag fick idag. Så om ni tycker det är ointressant så får man helt enkelt hoppa över det, jag kan ju förvarna här och nu att jag kommer skriva vad jag tycker om avsnitten sedan.
Tony och Ziva. Mina hjärtan. Mina favoriter. Mina älskade. Vad ska jag göra utan er? Det här är slutet av Harry Potter all over again.
Nu blir det gråtkalas!
- Lovisa
Working girl
Livet som arbetande kvinna flyter på, har jobbat min andra dag idag som receptionist men är ju såklart fortfarande under ''training''. Tränas av den urgulliga tjejen Natalie som jag lärt känna. Har mest gjort basic grejer idag på jobbet som att scanna massa registreringsformulär och lagt in dem i deras system på datorn. har också planerat deras christmas party, bland annat bestämt vart det ska hållas och skickat ut inbjudningar. SÅ KUL! Har gått igenom olika saker också samt varit ute och handlat kaffe, frukt och te för det är tydligen mitt ansvar som receptionist. Imorgon händer det lite mer grejer på jobbet, ska få börja ta emot samtal och svara i telefonen samt träffa kunder som ska skriva in sig i vårat företag. Mindre roligt var det att gå upp vid 07.00 imorse för att klä på sig och slåss med exakt hela London som ska åka tunnelbanan på morgonen vid samma tid som mig . Känner på mig hur jag kommer älska rusningstrafiken efter några veckor men bara att stå ut.
Längtar redan tills jag får sova ut på lördag och har insett hur skönt det kommer bli att slippa jobba helger så man istället kan hitta på roliga saker då.
Nu har tjejerna precis sökt massa jobb (ja, eller jag har sökt några åt Bianca också) så hoppas dem får några intervjuer nu snart. PUSS PÅ ER DÄR HEMMA!
- Hanna
Receptionist Hanna
Hela helgen har jag varit lite små nervös över om jag skulle få jobbet som receptionist på en recriutment agency där jag varit på intervju två gånger. Hade en sån himla bra magkänsla när jag var där men ville inte ha för höga förhoppningar om dem skulle säga att jag inte fick jobbet. Igår runt klockan 15 ringde Paul Wood mig och frågade vilken tid jag kunde komma in idag till deras kontor och sedan sa han att jag fick jobbet. vart så glad att jag började hoppa i sängen när jag fick veta. lilla jag har fått jobb ett fulltime job som receptionist.
Så idag traskade jag dit ( jag jobbar förövrigt i Soho på D'arbley Street och det är så jädrans mysigt och fint i just det området, det ligger bara 1 minut från hetsiga Oxford Street men det märker man inte alls av) och blev först bjuden på lunch av Paul (min chef) och Natalie som är den tjejen som tränar upp mig och som jag kommer jobba mest med. Efter lunchen läste jag igenom kontraktet och sedan skrev jag på. Är alltså nu anställd på Twist or Stick som deras receptionist och allt i allo och det känns så sjukt kul. Sattes i arbete på en gång så idag har jag haft min första riktiga arbetsdag kan man väl säga. Är jätte glad att jag fick ett jobb jag verkligen ville ha och att jag jobbar med så välkommnade och härliga människor. Fick bland annat arkivera filer och beställa saker idag och har gått igenom allt jag ska lära mig, det är väldigt mycket som man ska kunna sen och otroligt mycket ansvar men jag är jätte taggad. Imorgon börjar alltså allvaret och från och med nu kommer jag jobba måndag till fredag mellan 9am - 5.30pm. Med andra ord är det läggdags för mig eftersom jag ska upp tidigt imorgon och jobba.
Min lilla dörr in till MITT kontor. Så konstigt att kunna säga mitt kontor.
Måste dock säga att det nästan känns lite konstigt eller till och med jobbigt att JAG har fått jobb nu men inte Lovisa eller Bianca. Känns nästan taskigt även fast jag vet att jag inte borde känna så.
- Hanna
London är lika grönt som en gräsmatta i Sahara
Skulle jag inte skrivit på ett kontrakt tills januari skulle jag utan tvekan åkt hem imorgon. Har inte jättestor lust att stanna kvar i London.
Saknar att kunna krypa ner bredvid min mamma och somna till en värdelös ljudbok och min pappas snarkningar.
- Bianca
Sverige - Tyskland
Bianca har lärt mig allt om fotboll (tja, i alla fall offside regeln) så nu när jag är fotbolls expert sitter vi i Svenska kyrkan och väntar på att fotbollen ska börja.
Enbart Svenskar här, och vi kollar på svenska tv-kanaler. Får en blandning av hemlängtan och en obehaglig känsla av att vara tillbaka i Sverige igen. Nu ska jag köpa en bärs.
Sjukt fin bild, men vi sitter näst längst fram och tittar på en bioduk. Det känns som bio fast fotboll.
- Lovisa.
mer från i lördags (eller london bridge pt 2)
Bron är så upplyst att den nästan känns som om den blev nedsänd från himlen medans änglarna spelade harpa och grät. Vad jag försöker säga är att det såg helt sagolikt ut.
Det där stället. Towern eller något. Kommer ej ihåg orkar ej googla, sue me.
Igen. Sedan tog vi tuben till Big Ben.
Undrar föresten varför han heter just Ben? Är det kort för Benjamin? Lovisa asks the hard hitting questions.
Det skulle kunna vara Benedict också. Fin är han, i alla fall, den där Ben.
London Öga. Som sagt älskar jag allt som lyser, glittrar och reflekterar. Känns som om jag kommer hänga mycket vid turistattraktionerna på kvällarna med andra ord. Roligt för övrigt att vi numera bor i en stad med så mycket turister/turistattraktioner/mångfald/mer än Sverige.
Kanhända avslutade vi kvällen med en promenad genom Camden, gick kanske förbi KFC och åt lite.
Just nu ligger Bianca och jag i sänger och söker jobb, Hanna är ute och gör lite otroligt spännande grejer som hon får berätta om själv när hon kommer hem ikväll. Vi ska käka strax så jag tänkte gå och duscha nu.
- Lovisa.
LONDON BRIDGE PT 1
I Lördags gick vi - hör och häpna - INTE på stammisbaren. Vi förtärde faktiskt ingen alkohol alls. Vi sightseeade! (Vilket en bartender jag lärt känna kvällen innan blev helt förfärad att höra. "Sightseeing? On a Saturday night? What the shit!".
Men helt oberörda av att varenda kotte i London var uppklädda och på väg till fest så tog vi på oss mysiga, bekväma kläder och drog till London Bridge.
Fiiiiiiiint va?
Är det drottningen som hälsar på sina undersåtar? Är det en galen psykopat/högfunktionell sociopat med mord i ögonen? Är det både och?
Tummen upp för den fina vyn i bakgrunden.
Är det en gatuartist? En tiggare? En zigenare som dansar för pengar? Nej det är bara jag som höll en improviserad föreställning för mina fans.
Hanna och den där jävla bron. Så fint.
Bron igen. Alltså, jag älskar allt som lyser, glittrar, reflekterar etc. Så fint.
Hanna och jag köpte kanderade mandlar och åt. Så gott att jag vill skriva i Caps och avsluta med en miljon utropstecken men håller mig i skinnet!
Första delen av vår lördagsnatt. Ni får höra resten imorgon eller någon annan dag då Internet krånglar väldigt mycket just nu och det går ej att ladda upp bilder längre. Sitter i alla fall och söker massa jobb för tillfället. På onsdag har jag en heldagsmöte med IMD ltd som vill att jag ska komma in och kolla på hur det jobbar för "we can show you better than we can tell you." Asskevt. Aja, hoppas det är reko och något jag kan få (inte alls för att det jobbade massor med stiliga män i kostym där, inte alls. Lovar).
- Lovisa.
Soppor och nudlar
Nu när vi börjar bli väldigt fattiga efter att ha levt livet lite här i London och betalat deposition och hyra för lägenhet osv så insåg vi att soppor och nudlar var det vi får leva på eftersom det är så himla billigt. Vi vet ju inte när vi får lön nästa gång så billigt blir det för oss nu. Igår var jag och Bianca och handlade på Sainsbury's som är den billigaste av alla matvaruhusen här och då köpte vi säkert åtta burkar soppor var, massa nudlar, pasta, ägg och annat billigt. Handlade en veckas mat för ca 100 spänn. Det är därför vi också har lite panik med att hitta jobb eftersom det är rätt dyrt att leva här jämfört med Sverige men det löser sig säkert snart. Vi ska har jobb på g, gäller bara att hålla tummarna att vi får dem.
Hopps ni sitter hemma och njuter av eran oxfilé och slipper äta billig soppa som vi trots att det faktiskt är ganska gott!
- Hanna
2 veckor i London
Vårat Wifi är tillfälligt tillbaka, hoppas för gott men man vet aldrig här om det fungerar eller inte. Jag har lite ensamtid i lägenhet nu på morgon och det är såååå himla skönt. Har inte varit helt ensam sen vi kom till London och har ett litet behov av det faktiskt. Bianca är iväg på en heldag hos ett företag hon var på intervju hos förra veckan så vi får hoppas att det går bra och att hon har kul medans Lovisa är och fixar National Insurance nummer (ett slags nummer man måste ha för att få jobba här i England) på Job Centre i Camden. Själv har jag inte så mycket planer idag förutom att vänta på ett samtal om jobb och sen ska jag ner till banken och öppna ett bankkonto. Ska nog också försöka hitta mig till vårdcentralen här i Swiss Cottage för att kolla upp mina utslag. Det är ganska så osannolikt att det är loppor då det bara är jag och Bianca som har fått dessa kliande utslag på kroppen.
Vi firar också 2 veckor i London idag. Tänk va tiden går fort, egentligen känns det som om vi har varit här i en månad eftersom vi har flängt hit och dit genom London rätt så mycket. Vill bara få ett jobb så fort som möjligt så man kan få lite rutiner och så vardagen kan flyta på. Nu känns det mest som om vi har lov från skolan eller liknande.
Baker Street i London har Sherlock Holmes tema nere i Undergrounden och varje gång jag åker förbi eller kliver av på den stationen så kan jag inte låta bli att tänka på mamma som älskar Sherlock Holmes.
Vill du gå på Sherlock Holmes museet när du kommer hit mamma?
- Hanna
Trött, regnigt och internetlös
Alltså Internet i lägenheten fungerar inte och Bananerna kunde bara anställa mig på halvtid - dom ringde mig igår och ville att jag skulle komma in och skriva kontrakt idag men eftersom jag då måste ha ett annat jobb vid sidan av var jag in och diskuterade lite och ska höra av mig till dem under veckan med mitt svar, som tyvärr lutar åt nej.
Fick också veta att positionen de ville anställa mig som, senior positionen, fick jag inte för att jag svarade att jag inte har någon erfarenhet av att ge order och kritik och därför inte kände mig 100% bekväm med det.
Snälla Lovisa du är ju dum i huvudet. Vet ej fan vad jag tänkte med då men kände väl att jag ville vara ärlig. Pfft. Nästa gång ljuger jag.
Internet i lägenheten funkar ej för tillfället så ska lägga mig i sängen kolla på film och boka in lite andra arbetsintervjuer.
Hoppas ni där hemma har det bra!
- Lovisa
Hello Big Ben
Igår hade vi inte så mycket att göra och var lite trötta så jag kom på den briljanta iden att turista i våran nya stad. Vi åkte först till Westminster för att kolla och gå på Tower Bridge. Sedan besökte vi Big Ben och London Eye självfallet och hängde där ett tag innan vi åkte för att äta KFC i Camden (som vi har konstaterat är ett av det bästa områden i London) . Systemkameran åkte såklart med så ni kommer få massor av fina bilder senare men så länge får ni nöja er med dessa mobilbilder jag tog igår.
- Hanna
London genom min mobil
Mobilen är alltid nära till hands och trots att kvalitén på bilderna inte blir som med en riktig kamera så är det väl bättre än inget?
Utsikt från sovrumsfönster.
- Bianca
London livet
Nu är vi på väg för att äta en varsin flottig pizza och ikväll funderar vi på att åka till Tower Bridge och turista lite. Man måste ju besöka alla Londons turistattraktioner om man ska bo här.
- Hanna
don't let the bed bugs bite
Jävlar anamma vad era kommentarer skrämde upp Hanna. Efter att ha suttit och googlat ett tag var hon störtsäker på att det var vägglöss, och sedan hittade vi även dessa filurer i fönstren:
Ser ut som krypen när man googlar "bed bugs".
Nu då? Hanna sprang iväg på en andra arbetsintervju. Eftersom hon inte vågade gå själv följde Bianca med. Jag skulle egentligen följt med men nu måste någon ta tag i dettaså jag sitter och ringer till hundra olika ställen för att få reda på hur vi ska gå tillväga nu: vi vill ju inte betala för detta men det verkar inte vår mäklaragentur vara villiga att göra heller. Läser igenom vårt hyreskontrakt för att se vad the Agent är ansvarig för samt vilket vårt ansvar är och kollar hur man stämmer för bed bugs (det verkar gå att göra). Business Lovisa är i farten, det är nog min nya pennkjol som inspirerar.
- Lovisa.
Tjuvkik på övervåningen
Tog några snabba bilder på övervåningen igår kväll innan vi låg i sängen med chips och kollade på film alla tre. Mest tjuvkiks bilder då ni är så nyfikna på hur vi bor.
Den lilla toaletten som delas på 7 tjejer. Har ett badkar som jag tycker är jätte mysigt men annars rätt litet med tanke på antal folk som bor här. Gäller att hinna gå på toa innan någon hoppar in i duschen när man är hemma.
Sist men inte minst, Elisabeths dörr till höger på bilden och min samt Lovisas som står öppen.
Bilder på nedervåningen där köket och hallen ligger samt våra rum får ni senare då ingenting är riktgt klart ännu men ha tålamod kära ni!
Trappan som leder ner till hallen och köket och till höger ligger våra flatsharers rum.
Den lilla toaletten som delas på 7 tjejer. Har ett badkar som jag tycker är jätte mysigt men annars rätt litet med tanke på antal folk som bor här. Gäller att hinna gå på toa innan någon hoppar in i duschen när man är hemma.
Dörren till höger är Biancas och Ingrids rum, dörren i mitten är deras garderob och dörren längst till vänster är toalettdörren.
Sist men inte minst, Elisabeths dörr till höger på bilden och min samt Lovisas som står öppen.
Bilder på nedervåningen där köket och hallen ligger samt våra rum får ni senare då ingenting är riktgt klart ännu men ha tålamod kära ni!
- Hanna
Fredag morgon som arbetslös
Jag vaknade precis upp efter att ha sovit som en stock sen klockan 21.30 igår kväll, dels vaknade jag nog för jag somnade så tidigt igår men också för att Lovisa sprang iväg på sin intervju nyss och det är ganska oundvikligt att inte väcka sin roomie har jag märkt när man delar säng. Fast det är ganska skönt för nu får jag några timmars ensamtid som för mig är guldvärt. (ja, jag är ju ett ensambarn så älskar att vara själv då och då) Ska ligga kvar i sängen och kolla på serier tills jag måste bege mig jag också till min intervju senare idag. Är faktiskt inte så nervös eftersom jag har en sådan bra magkänsla men lite jobbigt när man inte vet vad dem ska fråga och sådär.
Har dessutom fått något slags utslag lite här och var över kroppen som jag är övertygad är loppor eller något sånt medans Bianca sa att det var stressutslag då hon haft exakt såna förut. Ser mest ut som små bett här och var som jag vill klia ihjäl men vet ej, det blir bara fler och fler efter varje dag så antar att det kan vara stressutslag då vi letar jobb och går på intervjuer som galningar.
(Självklart saknar jag dig också Martin och mormutten jätte mycket men det är något speciellt att vara ifrån mamma på det här viset, måste bara avvänja mig med att ha mamma till hands som jag haft förut antar jag)
- Hanna
jag är fin på alla bilder
Förlåter ni mig för det självupptagna, tråkinlägget innan om jag ger er massor med bilder (som ni frågat efter)? Visserligen har Hanna tagit dem, men eftersom ingen lagt upp dem och jag ändå inte kan sova då jag är nojig över intervjun imorgon så tänkte jag ta initiativet att visa dem.
(London har förändrat mig, mamma, pappa, Christine, ni skulle inte känna igen mig. Helt plötsligt är det jag som lagar mat och diskar, idag städade jag i köket och i badrummet. Vem är jag ens? Jag vet inte. Jag tycker till och med att det är kul att laga mat åt de andra tjejerna, och sedan diska och städa i ordning, att känna mig huslig. Är det en fas jag går igenom nu eller? Ett undermedvetet sätt att handskas med någon gömd hemlängtan? Eller har jag alltid haft potentialen gömd under år av lathet och daltande och TV-tittande. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre.)
(Vågar knappt lägga ut bilder på Bianca efter hon nämnde något om att hon vill att hennes Internet-vänner ska "fortsätta tro att hon är snygg". Som om hon inte är det. Har exakt samma problem, tur som fan då att jag alltid blir bra på bild.)
Kolla pappa, där är "vår"* pub!
The Swiss, som vi tyligen är stammisar på. Efter att ha bott här i bra precis en vecka. Hanna och jag går fram och ska beställa bärs, Bianca går in på toan.
"Can I see some ID, please?" frågar en flicka i baren som vi inte stött på förut.
"Shit," säger Hanna efter att ha grävt i fickorna ett tag. "I left mine at home!"
Vi kollar på varandra och ser uppgivna ut. Nu måste en av oss springa upp och hämta det. Jag är precis på väg att erbjuda mig själv när en annan tjej som står och tittar på talar.
"Oh, it's okay, they're always here." Pappa, du är säkert stolt, men jag vet inte hur det känns att vi redan är (ö?)kända på puben efter en vecka. Mest bra.
Vi betalar för bärsen och tackar bruden som hjälpte oss. "But there's three of you. One is missing? Where is the other one?" frågar hon. Så bra koll har de alltså på oss.
Jaha. Det är otroligt mysigt innuti och alla som jobbar är så snälla. Det finns en kille som är asiat som vi kallar för mumlarn. Han pratar med oss hela tiden men mumlar såpass mycket att vi hör i princip inget av vad han försöker säga. Men han är så gullig!
Efter en lång dag med arbetsintervjuer. Om jag inte får posa på bilder gör jag bara fula miner. Jag får inte posa för Hanna blir arg och Bianca tycker att jag ser död ut då. Mm tjejer, vad säger ni nu va? Inte lika hemsökande när jag bara ser död ut, va?
Vi försöker att naturligt posa och kolla på utsikten. Det ser ut som om min axel växer ut ur mitt huvud, ja, jag vet. Kan tydligen inte se ut som en normal människa på bild.
Mer av vår gudomliga utsikt. (Som blir än vackrare med lite alkohol i kroppen och efter solnedgång. Lovar.)
På kvällen. Fint va? Vill typ aldrig flytta från denna lägeheten. (Nej om jag någonsin ändrar mig så får ni absolut inte hålla detta uttalande emot mig. Inte för att jag tänker/tror att jag kommer göra det, men jag känner min familj.)
Vet inte ens vad jag ska säga om den här bilden. Tagen precit utanför vår dörr. Fantastisk utsikt. Så fint.
Annars då? Ingen hemlängtan än, även om jag saknar familj, släkt och vänner. Letar jobb för full rulle. Hatar att jag schjabbade** bort Banana Republic intervjun, men inte så mycket för min egen skull som för Camillas. Älskar fortfarande hur jag fick intervjun och hur den första gick. Kommer leva länge på den lyckan, den sitter fortfarande i så oroa er inte för mig. Vi kollade på Natascha Kampusch filmen ikväll.
Farmor: såg att du läser bloggen! Hej hej! Jag har fortfarande inte sett de första två avsnitten av säsong elva, aka Cote de Pablo/Zivas sista avsnitt. Gråter fortfarande vid blotta tanken. Däremot har jag tagit mig i kragen och lyssnat på Michael Weatherlys låt Under the Sun. Den är tydligen det nya soundtracket - hoppas dom inte menar introt för det älskar jag som det är! Be Julia eller någon ta fram låten på youtube, det är Michael Weatherly/Tony som sjunger.
Nej ni, nu ska jag upp om typ åtta timmar så får stänga datorn nu (inte för att jag kommer göra det, men värt ett försök!) Godnatt och sov så gott!
- Lovisa.
*vår som i min, Hannas och Biancas.
** Vet inte om det är ett ord som går att skriva/finns eller något som jag hittat på. Jag gillar't i alla fall, och skiter i att kontemplera dess existens.
BYE-BYE BANANA
Åh, intervjun idag gick åt helvete. Fan också! Camilla (Banana Republics store manager) skulle ringa upp mig i morgon med besked men jag är 99.9999% säker på hur det kommer att bli. Hallå, det var ju liksom intervju för rollen som Senior Sales Assistant vilken har ansvar för alla butikens Sales Assistants. Eh, jag??? Ansvar???? För andra??? På en arbetsplats??? HAHAHAHAHA.
Stenseriös intervju där Camilla sitter och skriver ner alla mina svar och dömer dom mellan 1-3. Får jag 3 så är jag Sales Assistant, 2 måste jag jobba på lite grejer men en 1a var då en Senior. Tror jag, det var lite svårt att förstå.
Hon ställde frågor som "hur motiverar du ditt team när deras customer service är dålig?" haha va? Ordbajs.
"hur skulle du ge någon kritik." eh... Ja. Typ snällt? Börja med något de gjort bra, säg vad de kan förbättra och sedan avsluta med att påpeka vad de gjorde bra igen. Typ den enda frågan jag verkade svara rätt på.
"Varför ska vi anställa dig, vad gör dig så speciell? Vad skulle du tillföra vårt team?" Kommer inte ens ihåg vad jag svarade.
"Hur skulle du bete dig för att få en så bra relation med dina medarbetare som möjligt." Jag drog igång i säkert tio minuter om hur viktigt det var att hitta balansen mellan att vara profissionell och personlig och vara vänlig men ändå bestämd när man ger order.
"Vilka är våra största competitors?" Ehhh, typ... andra... klädaffärer. Alltså: Det. Stog. Still. I mitt huvud.
"Ge exempel på någon gång du har motiverat någon att göra något:" och "Ge exempel på någon gång som du influerat någon i deras arbete:" Men. Alltså. Va?
"Ge exempel på någon gång du satt ett mål och vad du gjorde för att nå det, exempelvis en summa ni ska nå upp till:" Ville typ slita mig i håret, gråta och skrika det har jag inte.
"Hur skulle du arbeta för att öka säljningen i vår butik?" Alltså. Va? Jag svarade i princip exakt samma sak på varenda fråga och kände mig så dum och borta och vatten över hela huvudet. Jag drunknar. Det jobbiga var egentligen inte att jag förstörde hela intervjun, men jag kände verkligen som om jag svikit alla i affären då Camilla hade sagt att hennes team gillade mig och de alla bemött mig så väl. Kändes som om deras första intryck av mig var så mycket bättre än det andra. Usch.
Sedan frågade hon vad jag trodde att jag skulle behöva bättra på om jag fick rollen som Senior. Svarade att ge kritik och att leda andra människor. Då bad hon mig självklart att ge exempel på någon gång då jag lärt någon någonting. Shit nu har jag ingenting att säga, nu kan jag inte ens ordbajsa tänkte jag. Men jo, jag har ju visst lärt upp någon inom Vero Moda. Räddningen! Äntligen går denna intervjun åt rätt håll!
"Hur besvarar du på beröm från kunder?" Ler, tackar och säger att det är en "team effort" och lätt när man har så fina kunder, typ. (nu i efterhand tror jag att jag kan ha missuppfattat frågan och egentligen skulle det vara kritik ((vilket makes more sense)) och svarat helt fel. Fa-an.)
"Hur motiverar du dina medarbetare till att hålla butiken fin?" Ordbajs. Igen.
Sedan förklarade hon vad min eventuella position skulle innebära. Det är en lång kedja och Senior är näst längst ner. Men det finns tre Seniors, och tre våningar så man har ansvar för var sin våning. Camilla ville placera mig för Women's Wear. Då ska man se till att ens plan är snyggt, ha ansvar för alla Sales Assistants, lära upp nyinkomna anställda och lära upp dem (HJÄLP!!), hjälpa till att stänga etc. Speciellt viktigt var att man var flexibel med tider och kunde jobba Bank Holidays, Weekends och Christmas - vilket Camilla var väldigt glad över att jag sa att jag kunde. Och jag skulle få utbildning om de anställde mig nämde hon också (jag hörde henne även prata om mig med sina överordnade i telefon innan intervjun, då var hon så positivt inställd till mig och det lät nästan som om hon planerade min anställning därför kände jag mig extra hemsk när jag körde intervjun åt helvetet.)
Sedan sa hon att hon skulle lämna besked till mig följande dag, så imorgon vet ni vad jag gör: tröstdricker bärs. Känner mig ändå inte kvalificierad för en sådan roll eller bekväm med sånt ansvar. Alltså, butiken kan jag absolut vara med och stänga, slå ut kassan och jobba vid stora tillfällen. Självklart. Kul med sådan tillit! Men att de i så fall ville att jag skulle bestämma över folk, lära upp folk. "The Senior Sales Assistants are the ones I feel are the best of the best of my team." Kändes verkligen inte rätt. Det är säkert många av de redan anställda Sales Assistants som är med kvalificierade än mig. Och som skulle göra jobbet tusen gånger bättre. Känns som om jag självständigt skulle driva affären i konkurs om jag fick sånt ansvar. Haha.
Har också bokat in en intervju med Innovation Marketing Direct Limited, eller IMD ltd som dom kallar sig kort. Det är klockan nio på morgonen och jag fick bestämda order om att komma business klädd, "Absolut ej jeans och sneakers!". Hjälp! Jag vet inte vilken position jag sökt eller vad de gör så nu sitter jag och googlar deras namn frenetiskt, ska inte göra en Banana Republic! (Ska dessutom googla up vilka deras competitors är, hur dum får man bli egentligen? Är så arg på mig själv.)
Förlåt (igen) för text, text, text (som också handla till nitto procent om Banana Republic) men det blir ju lite ont om bilder när allt man gör är att springa på arbetsintervjuer etc. Tar inte riktigt med mig kameran då. Och sedan har jag funderat så mycket på det här att jag måste få skriva av mig. Ni får helt enkelt hoppa över mina skittråkiga inlägg i framtiden!
(Har tydligen dåligt med självförtroende idag, måste tanka på tills intervjun imorgon).
Hoppas ni alla har det bra där hemma i Sverige.
- Lovisa.
Mammalängtan delux
För det första, har aldrig gråtit och haft sån mammalängtan som jag hade igår. Handlade inte om att jag hade hemlängtan utan saknade mamma så himla mycket. Jag vaknade upp och hann knappt öppna ögonen förens jag började storböla och låste in mig på toaletten. Var som ett slag i magen för jag tror jag verkligen insåg att jag och vi måste klara oss själva nu utan våra föräldrar. Jag har inte älskade men tjatiga och töntiga mamma att förlita mig på längre och det vart bara så jobbigt när det slog mig. Dessutom när jag kom på att jag sitter i ett främmande och annat land än vad hon gör och det var väl därför jag inte kunde sluta gråta igår. Men idag är det bättre, har fixat min telefon som varit avaktiverad i snart 2 veckor så det känns mycket bättre att kunna smsa mamma och alla andra när jag vill istället för bara på datorn.
Efter några raseriutbrott senare och knallröda ögon skulle jag åka till min andra arbetsintervju hos en recrutiment agency som receptionist men eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt så var jag så himla nära på att stanna hemma. Kämpade mig dock dit, virrade runt på Oxford street bland alla turister helt själv och på världens minsta lilla urgulliga bakgatan i Soho kvarteren låg huset jag skulle in i. Blev intervjuad av en tjej vid namnet Natalie uppe på en gigantiskt takterrass med utsikt över hela London och intervjun gick SÅ HIMLA BRA! Fick sitta och prata om mig själv och sedan kom Paul som är chefen över företaget och var med på intervjun. Han sa att av alla han intervjuat för jobbet så tyckte han att jag var den bästa <3 fick en sådan bra känsla av företagen, människorna och jobbet så jag gick därifrån med ett lättat hjärta av att en intervju som jag inte hade några förväntningar alls på som gick så jädrans bra. Det är ett fulltime job mellan 9am - 5pm måndag till fredag i såna fall och jag kommer ha massa ansvar och få göra massa roliga saker som att hålla på med deras social media uppdrag samt skriva kreativa texter för företagen (perfekt för mig som läst media och journalistik i skolan, drömmen!!!!) och självklart allt man gör som receptionist. Ska tillbaka dit på en andra intervju imorgon och får förhoppningsvis veta om jag får det jobbet eller ej. Håll tummarna för mig! Lovisa får också veta om hon får jobbet på Banan Republiq imorgon så antingen kommer vi sitta och tröstdricka öl eller fira med öl att vi fått dem då vi planerat att gå och kolla på VM på någon pub eller liknande (vi vet ju alla vid det här laget vem som är fotbollsfantasten men vi hänger självklart med om det är till en mysig pub vi ska till)
Nu gör vi quorn med tikka masala sås och ris till middag och ikväll ska vi mysa film och chips i sängen och bara ta det lugnt.
- Hanna
Drömmar och verklighet
Okej, tydligen gick det inte så värdelöst för fick precis ett samtal om att de vill att jag kommer och är med en hel dag. Jag vet att jag inte borde vara besviken när all tre intervjuer jag varit på resulterat i det, men att underprestera är aldrig roligt. Ser i alla fall fram emot det, det ska bli riktigt kul att få ett grepp om exakt vad jag ska göra om jobbet går vägen!
Dock började jag tänka på vad jag faktiskt vill i och med det senaste inlägget och jag skulle nog kapa av mig armen för att få jobba med mina drömmar. Jag vill jobba med något som gör livet bättre för andra, mänskliga rättigheter i form av kultur, att kunna göra en film som gör att människor tänker "vi måste bättra oss", som ger hopp till de som inte har någonting materiellt och en vilja att förändra för de som inte har någon eld. Att skriva en novell som får människor att börja tro på att det faktiskt kan bli bättre, eller en artikel som får rasister att tänka att de kanske borde omprioritera.
Det är inte det att jag vill mer, för jag tycker det är ett värdelöst uttryck. Vem säger att det är mer att vara läkare än att jobba som städerska? Vem säger att man har större drömmar för att man vill bli sångerska istället för att sitta i kassan? Det är aldrig okej att dömma ut någon på det sättet. För Paris Hilton är det inte svårt att spela in en film som hamnar på topplistan, men för någon med en helt annan bakrund kan en livslång plats som busschaufför vara det bästa som hänt och den personen kan dessutom behövt arbeta tusen gånger hårdare än Paris för att nå dit.
Det är rätt enkelt egentligen, vissa vill exempelvis jobba på bank, andra i butik, på en advokatfirma, som lärare, skådespelare, brandman, ja, vad som helst - och ingenting är mer än något annat.
Ingen är mer än någon annan.
Det jag vill komma fram till är inte att alla människor är lika mycket värda, för det är en självklarhet, utan till att mitt hjärta slår för förändring och jag vill bidra till den, genom konst, genom hjärtgripande, vackra, storslagna ting, men det räcker inte. Som min förra rubrik: Att vilja räcker inte alltid till och trots att mina föräldrar lärt mig att jag kan bli precis vad jag vill, och de har oftast rätt, så tror jag inte det. Jag kommer jobba med någonting som jag inte tvivlar på att jag kommer trivas med, men jag kommer aldrig få jobba med något som jag behöver för att kunna andas rosa luft istället för genomskinlig.
"Är vi rika, mamma?"
"Det beror på vad du menar med rika. Vi är rika på kärlek, och det är det viktigaste som finns."
Min mamma är vis och de värderingar hon har gett mig väger tyngre än alla pengar i världen ♥
"Det beror på vad du menar med rika. Vi är rika på kärlek, och det är det viktigaste som finns."
Min mamma är vis och de värderingar hon har gett mig väger tyngre än alla pengar i världen ♥
Bilden är från en av världens vackraste skapelser, serien Skins.
- Bianca
Att vilja räcker inte alltid till
Detta är löjligt. Är lite ledsen för att jag missade heldagen jag skulle på idag, men de två intervjuerna jag var på idag.. Ja, vad hände egentligen? Gick det bra? Gick det dåligt? JAG VET INTE.
Båda var på marketing-firmor, vilket innebär värdelösa förstajobb, men en otrolig möjlighet att arbeta sig uppåt - vilket är precis vad jag vill. Första var på ett väldigt classy ställe, med massor av vuxna människor och jag. De var över en halvtimme sena och jag var en halvtimme tidig, trots att jag hade gått i heeelt fel rikting och irrade runt ett väldans bra tag innan jag hittade. Tur att min mamma lärt mig att man alltid ska vara i tid! I alla fall så satt jag där med en gnagande känsla i bröstet, för när jag blev inkallad var det mindre än en timme kvar tills nästa intervju. Dock förde den växande paniken något bra med sig, för ju mer jag tänkte på hur jag skulle hinna till nästa, desto mindre tänkte jag på att vara nervös. Efter ett bra tag fick jag komma in och ha ett väldigt kort möta - och jag fick precis ett samtal om att jag ska dit och vara med hela dagen imorgon (vilket även betyder mer avbokade intervjuer.. Wops.) så tydligen gick det bättre än min känsla sa till mig!
Sedan var det bara att springa iväg på mina klackar och hitta undergrounden, lyckas byta två gånger och sedan leta upp stället. Denna gången gick det mycket bättre att hitta, men jag var varm, stressad och kunde inte samla mina tankar. Jag blev intervjuad tillsammans med en superhärlig tjej, vilket gjorde mig ännu nervösare och det gick, ursäkta språket, åt helvete. Det gör mig otroligt ledsen, då det var ett jobb som jag tror jag skulle trivits väldigt bra med - vilket säkerligen var en bidragande faktor till nervositeten. Har aldrig någonsin pratat så värdelös engelska. Usch, jag vill mest gråta. Dock fick jag en ny vän, så det var verkligen inte bortkastat.
Sedan var det bara att springa iväg på mina klackar och hitta undergrounden, lyckas byta två gånger och sedan leta upp stället. Denna gången gick det mycket bättre att hitta, men jag var varm, stressad och kunde inte samla mina tankar. Jag blev intervjuad tillsammans med en superhärlig tjej, vilket gjorde mig ännu nervösare och det gick, ursäkta språket, åt helvete. Det gör mig otroligt ledsen, då det var ett jobb som jag tror jag skulle trivits väldigt bra med - vilket säkerligen var en bidragande faktor till nervositeten. Har aldrig någonsin pratat så värdelös engelska. Usch, jag vill mest gråta. Dock fick jag en ny vän, så det var verkligen inte bortkastat.
Så, nu ligger jag i min säng och är överlycklig över att internet äntligen fungerar i mitt rum, förbannad över att min nyköpta adapter inte gör det och besviken på mig själv. Ger upp snart, pengarna försvinner snabbare än smör i Somalia och de mesta vill liksom inte riktigt fungera.
Mest av allt önskar jag att jag kunde få jobb på ett filmföretag, musikföretag, fotoföretag eller någonstans där jag får skriva. Filmproduktion, assistent åt en regissör, eller varför inte bara tvätta kläder åt kameramännen? Jag vill, jag vill, jag vill, men jag måste sluta tänka på det. Vi alla vet att det bara är drömmar.
Mest av allt önskar jag att jag kunde få jobb på ett filmföretag, musikföretag, fotoföretag eller någonstans där jag får skriva. Filmproduktion, assistent åt en regissör, eller varför inte bara tvätta kläder åt kameramännen? Jag vill, jag vill, jag vill, men jag måste sluta tänka på det. Vi alla vet att det bara är drömmar.
Eller pappa, kan du inte ge Roy en signal och be honom utnyttja sina kontatker åt mina vägar? Han kan få halva min lön varje månad!
- Bianca
Ska förtidspensionera mig
Ja, hur ska man kunna toppa dem där
blogginläggen? Min intervju igår gick åt skogen. Känner mest, vill aldrig gå på en intervju till i hela mitt liv men ska iväg på en klockan 15 i eftermiddag. Wish me luck eller nåt sånt!
(Saknar dig mamma!!!!)
- Hanna
PRACTICAL INTERVIEW
För er som undrade ang. min arbetsintervju idag (Bianca och Hanna får skippa läsa detta inlägg för jag har nog tjatat öronen deras blodiga om detta men jag är så himla glad!) så var det så himla skevt. Jag var svinrädd över allt - hade jag på mig rätt kläder, skulle de gilla mig, vad skulle jag få göra etc. etc.
När jag väl anlände så var jag tio minuter tidig. En jättetrevlig man hälsade på mig och tog mig ner till personalrummet där jag fick sitta och vänta på store managern (shitfuckhelvete har lyckats glömma ALLA namn. Fan vad jag suger) och hjärtat dunkade så hårt att det susade i öronen, och jag satt och skakade medans alla snälla Banana Republic anställda som gick förbi hälsade och pratade med mig. Sedan var det självklart så att Store Managern skulle vara upptagen med någon inspektionssnubbe av något slag, så jag fick göra intervjun helt i oordning - börja med det praktiska och avsluta med den faktiska intervjun.
Efter komplimanger om min outfit och de obligatoriska "du är så lång" kommentarerna så blev jag utsläppt på första våningen där jag fick stå i upfront och hälsa på alla kunder. Fick inga andra instruktioner än att jag skulle hålla mig längst fram på golvet, hälsa på alla och hålla koll så att ingen springer in och bara snor något samt säga till alla att vi (haha, jag säger redan vi) hade 25% rabatt på reapriset.
Repeterade med andra ord fraser som "Hi, how are you today?", "Can I help you with anything?", "Are you looking for anything in particular?", "Did you know we have 25% off of all discount prices today?", "Just to let you know we have an additional 25% off of all sales prices today" i lite över en timme.
Sedan kom butikschefen. Hon var hur gullig som helst, jag hade vart så rädd att hon skulle vara jättehård och lite smått otrevlig, men icke sa Nicke! Hon frågade mig om mina tidigare erfarenheter, hur min Customer Service såg ut, vad mina uppgifter brukade vara när jag jobbade i butik annars osv. och om jag ville jobba full time eller part time. Sa att jag i första hand ville ha full time, men om part time finns skulle jag ta det så länge jag kan hitta ett annat jobb. Hon berättade då att de har en position öppen för full time, men den var som Senior Sales Assistant/Advisor och jag hade bara sökt som Sales Assistant/Advisor dock så såg jag ut att vara kvalificierad för Senior positionen!
Hur sjukt är inte det? Jag bryr mig nästan inte ens om jag får jobbet, jag har fått så mycket positiv respons från de på Banana Republic att jag är så otroligt lyrisk av glädje. Tänk om man kunde försörja sig enbart på glädje, jag skulle kunna leva flera livstider på denna glädjen!
Men åter till intervjuen. Jag blev sedan beordrad att plocka ihop två outfits - en för en kille och en för en tjej. Mina guidelines var "It's Saturday and I'm going to meet my friends at around noon." Eh, hjälp! Jag var verkligen inte berädd på det och fick enbart tio minuter på mig. Jag kommer ihåg att jag nästan fick tårar i ögonen och tänkte "Shit, det är nu jag fuckar upp alltihopa. Kommer aldrig kunna gå hit igen."
Men det gick också bra faktiskt! Presenterade outfitsen för den snälla killen som tog hand om mig från början. Han ville veta hur jag hade tänkt och eftersom jag inte kunde säga att jag i princip bara tog vad som helst och inte har någon aning om vad jag gör (nästan) så började jag bullshitta. Tror att jag sa "It's very casual and comfortable but still very fashionable" typ en miljard gånger.
När jag sedan tror att det värsta är över, tror ni inte att han kollar på herr outfitens pullover och säger vad den är gjord av och: "Can you tell me a little about this fabric."
"Ööööh." Stort fett frågetecken. Va? Jag visste inte ens vad det var för något men "It keeps you warm and it's good quality so the garment will be like an investment because it will keep for a long time." var tydligen rätt sak att säga för då utbrast han "Ok that's great, I'm sold!"
Och jag bara stog där och tänkte typ, "Öh okej, det är ju underbart men vad har jag ens gjort?!?!"
Sedan vart det klart. Jag blev befrågad om att komma tillbaka på Torsdag klockan elva för ännu en intervju, men denna gång till den högre positionen. Alltså, jag vet att jag tjatar, och jag vet att Bianca och Hanna är skitirriterade, men detta är verkligen bland det roligaste som någonsin hänt mig och jag vill dela med mig av glädjen. Det spelar inte ens någon roll om jag får jobbet, bara det att de var så snälla och verkligen verkade gilla mig och mina erfarenheter betyder sjukt mycket eftersom det är en branch jag verkligen trivs i. Åh, idag svävar jag verkligen på rosa moln.
Förlåt för ett sjukt textigt inlägg som säkert verkar jätteskrytigt (det är inte meningen, jag är bara sjukt euforisk nu och det kan jag inte hålla inom mig. Jag kommer spricka!) Nu ska jag sova, imorgon kl två ska jag på intervju hos en jobbhemsida så att de kan hitta jobb till mig, Hanna ska på intervju och Bianca ska på flera stycken. Hoppas ni har det bra där hemma!
- Lovisa.
Mitt jobbliv
Hej ni där hemma!
Jag är inte direkt bra på att blogga, men ska försöka bättra mig för min mammas skull (hon är den enda av mina nära och kära som faktiskt vet om bloggen).
Jag är inte direkt bra på att blogga, men ska försöka bättra mig för min mammas skull (hon är den enda av mina nära och kära som faktiskt vet om bloggen).
Först: Förlåt mamma, för att jag pratar stockholmska. Ska göra allt för att få tillbaks min vackra göteborgska.
Sedan: Förlåtförlåtförlåtförlåt Christine, för att jag inte kramade dig på flygplatsen. Du såg så ung ut (inget fjäsk alls, hehe) att jag inte kände igen dig.. Nästa gång vi ses ska du få två, så att det blir +-0!
I alla fall - arbetsintervjun idag. Jag struttade in där i kostymbyxor, kavaj och hela köret utan att ens veta vilket jobb jag var på intervju för. Det må låta konstigt, men med tanke på hur många jag sökt är det svårt att komma ihåg och dessutom kunna skilja dem åt. I alla fall så var det på ett marketing-företag och med mig kom och gick det ungefär femtio andra ungdomar och de skulle även ha intervjuer ett par dagar framåt. Kändes alltså inte så bra när det var så otroligt många där som var mycket mer förberedda än mig, men tydligen så gick det helt okej, för jag var en av få som blev inbjudna till en heldag imorgon. Det är alltså en uppföljningsdag, del två av anställningsprocessen, men tyvärr så kan jag inte gå. Jag har alltså tagit mig såpass långt, men får liksom kliva av här. Varför då?
Jo, jag hade från början TRE intervjuer imorgon, har fått avboka ett möte för ett hotelljobb redan och dessutom tackat nej till flertalet intervjuer. Servetrisjobben har jag valt bort nästan helt, för det är det jag "minst" vill jobba som - ni som känner mig (mamma) vet att jag knappt kan bära en tallrik utan att tappa den.
Ja, det var väl det. Ni som kommit ända ner hit, tack så mycket! Det var kanske inte det roligaste inlägget någonsin, men en liten catch up så att ni hänger med. Hoppas att ni har det underbart i vårt kalla, älskade Sverige! Själva ska vi till puben rakt över gatan och koppla av för första gången på länge. Eller ja, de andra sitter med sitt vin, men så fort jag smuttar på det gör jag den mest äcklade minen en människa kan göra. Vin är ingenting för mig.
Puss på er!
-Bianca
-Bianca
Ps. Orkar ej läsa igenom mitt inlägg för de andra stressar mig, (Har ni förstått att det är de som ställer och styr här? Jag är som en liten hundvalp som ler och gör vad de säger.. Nej då Lasse, Eva och resterande vuxna, de bestämmer över mig på ett underbart sätt!) så ber om ursäkt för eventuella stavnings-och grammatikfel och en väldigt monotom text. Så blir det ibland! Ds.
Hard working girls
Som Lovisa skrev, imorgon ska vi alla tre på olika arbetsintervjuer. Lovisa ska till Banana Republiq som ligger i Covent Garden området, Bianca ska på intervju för ett kontorsjobb så hon har köpt kontors kläder idag då hon var tvungen att ha det på sig imorgon och jag ska iväg till ett hotell som ligger vid Russel Square för en intervju i restaurangen på hotellet. Vet inte exakt vad jobbet innebär men det är Beverage assistant tror jag så vi får se imorgon. Önska oss lycka till, vi alla tre lär behöva det då vi är rätt så nervösa inför våra första intervjuer.
Efter att telefonen ringt flera gånger idag om olika jobb så satte vi oss ner på en pub i Covent Garden (Där du och jag har varit mamma när vi var här sist, du vet när vi drack en kanna med Pimm's där, den puben var vi på idag) och sedan har vi bara fortsatt söka massa jobb hela dagen. Imorgon blir det intervjuer, lämna lite fler cvn och senare får vi se vad vi hittar på på kvällen. Lär bli IKEA någon dag i veckan också så vi kan få ordning på våra rum och sen har vi en kompis dejt med tjejerna från lägenheten bredvid oss på fredag, kul att få lära känna lite nytt folk och få en umgägeskrets då våra flatsharers inte är något att hänga i julgrannen direkt. Nu blir det sängen, upp tidigt imorgon.
- Hanna
URBAN STREET-STYLE GOES BANANA REPUBLIC
Alltså, detta är ju helt sjukt. De andra tjejerna kommer förmodligen döda mig för det här inlägget för allt jag har tjatat om hela dagen är detta: jag har en arbetsintervju på Banana Republic i Covent Garden imorgon. Och det är inte ens det sjukaste! Där går vi runt i området runt Covent Garden, COS, Barbour, Lyle Scott och dylikt affärer ligger på Banana Republic gatan. När vi går förbi BR får jag något infall och säger till tjejerna, "Hörrni, jag springer bara in här en snabbis."
Hur sjukt mysigt är inte Covent Garden området? Tar med mig kameran imorgon så jag kan fota lite! (Bild lånad från Google)
Så i en sjukt fint inredd, exklusiv BR butik knallar jag in med oborstat hår i en toft, converse, skinjacka, boyfriend jeans och en fet guldkedja runt halsen och frågar efter butikschefen. Hon var inte inne men jag fick prata med en annan tjej som på plats kondukterade någon slags spontan arbetsintervju. Jag förklade att jag normalt sett klädde mig lite mer elegant (en halv-lögn) så började hon skjuta frågor m Hade jag erfarenhet med att jobba inom återförsäljning? Vart kom jag ifrån? Ville jag jobba heltid eller halvtid? Hur flexibel var jag med tider?
Banana Republic. Granne med Barbour (om jag inte minns fel) och COS. (Bild lånad av Google.)
Sedan började hon ställa svårare frågor som varför vill jag jobba just på Banana Republic, vad jag gillar med Banana Republic och om jag fick välja en kändis som skulle representera Banana Republic, vem skulle jag då välja? Jag kände mig som hallå! Jag är inte beredd på det här! Jag vet inte om jag faktiskt gav bra svar eller om det bara var det att jag var så frammåt och verkade så självsäker (inombords kissade jag på mig) men det hann inte ens gå en halvtimme efter att vi lämnat butiken förens de ringde upp.
"Vill du gå på arbetsintervju imorgon?" Eh, ja?! Så jag har fått instruktioner om att klä mig i något som jag anser representerar Banana Republic. Jag ska dessutom vara berädd på att svara på frågor om min outfit och vad som inspirerade mig. Sedan kommer jag få gå runt i butiken, vad jag uppfattade det så skulle jag test-jobba som Sales Assistant, i en- en och en halv timma och träffa andra anställda.
Herregud, det känns liksom som att dom verkligen vill ha mig. Har jag halva inne redan eller vad händer?
Hanna och Bianca har också arbetsintervjuer imorgon, så vi kommer springa på olika håll hela dagen. Nu sitter vi alla och söker jobb/jag bloggar, väljer ut en outfit som representerar Banana Republic samt planerar vad jag ska säga om det och inställer mig mentalt på att vara extra frammåt, trevlig och professionell imorgon.
Det lär ju inte bli någon modebloggerska av mig då jag inte kan fota kläder (eller fota punkt), men detta hade jag i alla fall tänkt ha på mig till Banana Republic imorgon. Ska även söka in till Zara, Bershka och Mango när jag väl är ute och uppklädd imorgon. Nu ska jag förbereda vad jag ska säga om min outfit. Önska oss lycka till med våra arbetsintervjuer imorgon!
- Lovisa.
KVÄLLSPROMENAD
Efter att spenderat dagen som Hanna sagt, med att käka onyttigt och söka alla jobb mellan himmel och jord kände vi oss lite instängda och för att ta en promenad. Så vi gick och utforskade området vi bor i. Det finns riktigt vackra hus runt hörnet, dyra områden med arkitektur att dö för.
Efter säkert en timmes promenad så hamnade vi alldeles bakom vårt egna hus. Där stötte vi också på vår första konstuställning sedan vi kom till London. På en lyktstolpe utanför vår Underground station satt detta konstverk:
Sedan träffade vi på en av våra Svenska grannar i trapphuset på väg upp igen. Hon hette Siri, och frammåt som man är såg jag självklart till att vi bytte nummer så vi kan få lite vänner då våra nuvarande flatmates inte verkar vara något att hänga i julgran.
Nu sitter vi här framför datorerna igen, googlar jobb och skriver to-do lista inför imorgon. Bland annat ska vi ringa till Apple och skälla på dem tills de fixar Hannas telefon, ringa och beställa NI nummer ifall vi får jobb, åka och lämna Hannas CV på SugarSin (där ska jag köpa Hallonmumriikar också, bäst!), köpa nya jeans då mitt enda svarta par har gjort sitt och sedan en tripp till IKEA så alla ni som väntar spänt äntligen ska få se bilder på rummen!
Hur kul är inte Photobooth föresten? Har så många fula/roliga bilder på oss där!
Ni får de som var mest tama.
Har fått så många fina komplimanger idag föresten (på tal om fina bilder alltså). Började med att jag skypeade med pappa och han sa något om min profilbild.
"Haha, visst är den fin?" sa jag.
"Nej förfan!" utbrister pappa. "Jag får mardrömmar."
Sedan sitter jag och sjunger (högt och fult, mind you) i sängen och Bianca vänder sig om och säger,
"Alltså Lovisa, ibland vill jag verkligen slå dig i ansiktet när du sjunger."
Jag nämner inga namn men samma person sa också att hon ville stoppa sin rumpa i mitt ansikte. Kunde inte sluta skratta.
(Alltså, jag vill slå mig själv i ansiktet när jag sjunger, så tro inte att Bianca är otrevlig eller något.)
Nej, nu ska vi till sängs. Sov gott, allesammans!
- Lovisa.
Sunday not so funday
Söndagar är ju som välkänt veckans slappardag och det är precis det vi har gjort hela dagen. Vaknade upp sent efter en festkväll i coola Camden igår då vi först var på The Swiss för att öla lite innan vi drog vidare. Mycket lyckad kväll vart det och Camden (som förövrigt bara ligger 10 minuter med buss ifrån oss) måste vara världens bästa område efter Swiss Cottage.
Men som sagt, idag har vi bara slappat, legat i sängen och sökt miljontals jobb online. Tryckt i oss chips, godis och cola och fortsatt att söka jobb. Tog en liten paus på eftermiddagen för att gå ut och posta några vykort, kolla in Odeon Imax (bion) som också ligger tvärs över gatan och sedan tog jag och Bianca en promenad för att utforska området. Vi lyckades komma till ett ur fint område med hus lika stora som slott och bara flådiga sportbilar som körde förbi oss.
- Hanna
Det berömda Starbucks
En sen lunch/tidig middag/fika på Starbucks är vad vi precis har gjort efter att ha krigat med resten av alla världens turister på Oxford Street. Planen var att dela ut massa cvn idag men gick inte direkt som vi hade tänkt oss med tanke på hur stressigt och mycket folk det är ute en lördag så nu sitter vi hemma i flaten och söker jobb online istället.
Och ja, ni ska få se lägenheten nån dag, har bara inte haft ork eller lust att fota den nu eftersom vi inte riktigt känner oss helt klara här, lite små saker som fortfarande måste fixas och trixas med men håll ut. Dessutom, Lasse, vi har här med konstaterat att du är våran trognaste bloggföljare. GRATTIS! :-)
- Hanna
PROPERT
Nu har vi gjort oss i ordning och ska springa runt med våra CVn och söka jobb hela dagen. Tänker hålla ögonen öppna efter varenda jävla bokaffär som söker heltids eller deltidanställda. Får lite hemlängtan när jag tänker på hur pappa och Viktor brukade reta mig vid middagsbordet, kalla mig biblotikarie som en förolämpning. Egentligen så vore det ju hur kul som helst, jag älskar ju böcker, tänk att få jobba omringad av böcker hela dagarna. Drömmen!
Eftersom vi är i England kör vi på propra outfits idag när vi ska söka jobb - det blir ett gäng med skjortor och kavajer!
- Lovisa.
First friday in London
Första fredagen i London spenderades först i att vakna sent med sovmorgon, vilket var jätte skönt med tanke på hur tidigt vi vaknat tidigare pga världens mest oskönaste sängar på vårt hostel. Sedan låg vi bara i vår nya gudomliga säng och slappade, fixade och trixade med våra cvn och på eftermiddagen gick vi till Swiss Cottage Library (som ligger 5 minuter från våran flat) för att printa ut cvn. Efter att vi gjort det var det dags att fylla våra tomma magar med lite mat och vad passade bättre än att gå till den italienska restaurangen som ligger precis nedanför våran lägenhet där vi fick erbjudandet "any Pizza or Pasta and a glass of wine for £7.95", självklart tyckte vi att det lät som en bra ide och maten var helt underbar kan man minst sagt säga. Vi gick sedan för att handla mat på en av de större mataffärerna i vårt område, några påsar pasta, nudlar och annat billigt senare gick vi tillbaka till våran älskade flat (som vi alla tre är absolut kära i och på lördag flyttar den fjärde tjejen som är Biancas vän in, alltså delar nu jag och Lovisa ena rummet och Bianca delar med en urgullig tjej som heter Ingrid) och packade upp allt vi köpt. Självfallet vart det en och en annan flaska vin och lite öl från affärerna som slank ner då vi får köpa sånt här utan att det är någon fara, men dem flaskorna pryder numera våra bokhyllor fint som annars varit rätt så tomma sen vi flyttade in här. Framåt kvällen bestämde vi oss för att gå tvärs över gatan (bokstavligt talat ca 30 sekunders promenad till världens härligaste pub som heter "de old Swiss Cottage") där vi lärt känna en kille som jobbar baren som är jätte härlig och sådär typiskt brittisk.
Jag, bartender "J" och Bianca
Jag och Bianca
Några billiga öl senare och några eländiga men också trevliga och typiska britter senare ligger vi nu i sängen och ska sova snart. Imorn ska vi dela ut massa cvn och söka jobb för fulla muggar. På kvällen ska vi dessutom ut i Camden Town med ett par nyfunna brittiska vänner. Lär bli spännande och kul att få lära känna lite nytt folk. Nu blir det sängen, ögonen är så trötta så jag somnar snart och vi har en fullspäckad dag imorgon. Godnatt från en mycket nöjd och lycklig tjej som är urnöjd med lägenheten och området vi bor i.
- Hanna
UPDATE FRÅN SÄNGEN
åh vad skönt att slippa sova i vandrarhemmets skabbiga, hårda sängar! Idag vaknar vi upp i en superfin lägenhet och ett säkert område - guld värt!
Igår stack vi som sagt till Primark på Oxford Street för att köpa sängkläder, galgar och lite småsaker till rummet för en så liten peng so möjligt. När vi var klara så stack vi hem och lämnade alla påsar på rummet och sedan direkt ner och över gatan för att spana in den goa puben som ligger där. Det blev Fish and Chips och bärs, så klart. Det var hur mysigt som helst och alla som jobbade där var så himla trevliga, kanske blir vi stammisar då det ligger så himla nära! Vi blev också medbjudna på födelsedags fest i Camden på lördag, den tänkte vi gå på då det blir ett ypperligt tillfälle att träffa nya människor och skapa umgängeskrets.
Igårkväll bäddade vi i ordning sängen, hängde in lite kläder i garderoben och sedan blev det bums i säng. Slocknade som två ljus gjorde vi också, helt utmattade.
Igår när vi först kom till lägenheten - vi käkade lite innan det blev dusch och Primark.
Preview på rummet - här är Hannas och mitt täcke!
Vi vet att ni gärna vill se bilder på lägenheten, det kommer snart vi vill bara inreda den lite först!
- Lovisa.
EN PARK
Sådär ja. Nu sitter vi alla här på dubbelsängen i det största rummet i vår lägenhet och Internetar, allt för att skjuta upp de oundvikliga bråken om vilka som ska få vilket (läs: det största) rum. Vi måste även bege oss ut och köpa lakan till sängen och små nödvändigheter till lägenheten såsom bestick och en sop.
Imorgon blir det dags att söka jobb för full rulle, vi måste pilla in våra engelska nummer och adress på CVna, skriva ut dem, fixa engelskt bankkonto och börja söka jobb tills vi storknar så att vi har råd med månadshyran. Det känns spännande men kommer förmodligen bli stressigt.
Här får ni några fina bilder från en underbar liten park vi stötte på i Baker Street-området igår.
Hanna och en buss.
Hanna och Lovisa i parken
Blommor.
En krusidull.
Större översikt över parken. Hur fin är den inte? Hit ska jag ta min Mac någon dag, köpa en kopp te och sitta och skriva. Eller, jag tänker att jag ska göra det.
Hanna i parken.
Bianca precis innan parken. Vartenda jäkla byggnad kring Baker Street är to-die-for.
Någon gång vill jag bo i en lägenhet som ligger i en så fantastisk vacker byggnad som denna. Eller dejta någon som bor där, det blir ju nästan samma sak.
(Bianca har tagit alla bilder förutom den sista den har Hanna tagit.)
(Under tiden detta inlägg skrevs löste sig rumsituationen som smort och nu skall vi bege oss mot Marble Arch för att handla billig heminredning på Primark.)
Hemma
Idag har vi äntligen lämnat vandrarhemmet, tagit oss till Swiss Cottage och nu håller vi på att installera oss i lägenheten. Hanna duschar (vilket vi vägrat göra på vandrarhemmet) Bianca läser och jag ska ta mig en tupplur, är så galet trött!
Mer bilder och uppdatering kommer då vi fått reda på lägenhetens WiFi och lösenordet till det. Puss och kram till alla där hemma, hoppas ni har det bra och är åtminstone hälften så glada för vår skull som vi är!
- Lovisa.
Mer bilder och uppdatering kommer då vi fått reda på lägenhetens WiFi och lösenordet till det. Puss och kram till alla där hemma, hoppas ni har det bra och är åtminstone hälften så glada för vår skull som vi är!
- Lovisa.
115 Finchley Road
Idag har vi gjort en stor grej som Lovisa skrev i inlägget nedan. Fått våran första lägenhet (hur sjukt är inte det lixsom?). Vi vaknade runt 8 imorse, fixade iordning oss på vårat minimalistiska hostelrum och sedan åkte vi hela vägen från Stratford till Swiss Cottage för att gå på våran första lägenhetsvisning. Vi hade bestämt träff med en svensk mäklare klockan 12 så vi satte oss och åt frukost/brunch innan på ett cafe som låg i närheten. Var dock alldeles för hungriga för att kunna fota den underbara maten vi åt så det fick bli en bild på våra tomma tallrikar istället.
Sedan mötte vi upp den svenska mäklaren som visade oss lägenheten som vi alla tre blev kära i. Den är ljus och hyffsat stor med ett gulligt litet kök, toalett och fyra sovrum. Vi bestämde oss
nästan på en gång att ta den eftersom läget var så himla bra och allt stämde. Vi gick därifrån glada och spända och bestämde att möta upp mäklaren med papper och sådant några timmar senare.
För att lugna nerverna och små fira innan vi skulle möta upp henne igen åkte vi till Baker street (som ligger två stationer ifrån Swiss Cottage) för att sätta oss på en mysig pub med varsin stor öl. Skål och sedan var ölen uppdrucken.
Efter några timmar mötte vi upp mäklaren, gick igenom kontrakten från punkt till punkt samt gick igenom exakt allt som stod i det ovch sedan skrev vi på och betalade en månadshyra + deposition och agency money till mäklaren. Helt plötsligt hade vi en lägenhet i Swiss Cottage efter en visning och två dagar i London och nu får vi flytta in redan imorgon. Fort gick det men otroligt skönt att ha någonstans att bo och speciellt just där eftersom det är så himla centralt. Lite kär i våran lägenhet måste jag erkänna, den är så fin fin fin och vi planerar redan hur vi ska inreda den. ÅH
- Hanna
SWISS COTTAGE
Nu kan jag glatt meddela att efter en visit i lägenheten i Swiss Cottage (som för övrigt låg, utan överdrift, trettio sekunder ifrån undergrounden) så har vi skrivit på kontrakt för två superfina rum t.o.m 16e Januari 2014. Idag ska vi prata med receptionisten ang att checka ut tidigare från vandrarhemmet, pricken över i:et vore ju om vi också kunde få tillbaka åtminstone en liten del av summa för de nätterna vi nu betalat för men inte kommer använda. Det är nämligen så att efter vi skrivit på kontraktet så fick vi nycklarna till lägenheten och har bestämt oss för att redan i morgon så tar vi vårt pick och pack och flyttar in.
Vi kommer att dela lägenheten med tre andra tjejer, och antingen så kommer Biancas kompis Ingrid dela rum med henne, annars har jag erbjudit mig att dela rum med någon främling (Svensk tjej) som vår Agency kommer välja ut med hjälp av oss. Håll tummarna för att Ingrid väljer att flytta in med oss - hon var i övrigt en supersnäll, glad och fin tjej som det vore roligt att bo med och lära känna bättre!
Efter att ha betalat handpenning, första månadshyran och den "nätta" 100-punds avgiften till vår Agency är kontot väldigt mycket tommare än förut. Det spännande nu är dels att träffa de andra tjejerna vi ska bo med (kommer de vara schyssta? Kommer de gilla oss?) och se om/var vi får jobb och hur vi kommer klara av att betala hyran. (Den är rätt så schysst faktiskt, all el, vatten, värme och WiFi ingår i månadshyran så det kommer nog gå galant!)
Jag är kär i läget vi har (Swiss Cottage, hur centralt är inte det?!?!) och det ska bli hur kul som helst att börja på riktigt nu!
Hanna och jag med min lägenhetsnyckel.
- Lovisa.
Det som hindrar drömmar är rädsla
När jag tänker på att jag inte längre kommer att vakna av att mamma går in i mitt rum och svaret när jag frågar vad hon gör blir "Jag skulle bara kolla så du var hemma" så känner jag mig som en nyfödd fågelunge som ramlat ut ur sitt bo. Håller fast vid att man måste våga för att ha levt, men visst fan (ursäkta språket mor) är det läskigt när man väl gör det själv.
- Bianca
Arlanda Airport // O'learys
I måndags eftrer att ha gråtit och sagt hejdå till alla som vinkade av oss på flygplatsen tyckte vi att vi förtjänade en öl och lite mat att njuta av. Det första vi såg när vi åkte upp för rulltrapporna efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen som alltid är lite läskig var O'learys stora gröna skylt. Kycklingvingar, svampburgare, quesadilla och varsin öl satt som en smäck i magen och vi njöt så mycket att klockan bara sprang iväg.
- Hanna
WESTFIELD
Igårkväll innan vi gick och lade oss så sade vi att vi skulle ställa väckarklockan på tio så vi for lite sovmorgon första dagen men ändå inte sover allt för länge. Tror ni inte att det slutade med att vi i morse vaknade klockan halv åtta och låg klarvakna? Till slut lade sig Bianca med en bok och jag drog fram min underbara Harry Potter kortlek och spelade Finns i Sjön och Vändtian med Hanna. Sedan drog Hanna fram min kamera och ville ta några bilder.
Bianca läser andra boken i Hungerspels serien.
Hanna lekte med inställningarna och hur fin blev inte färgerna i denna bild?
Vid halv nio/nio var vi så uttråkade att vi bestämde oss för att göra oss i ordning och knalla vidare till Westfield - Europas största shoppingcentre (enligt vår receptionist, i alla fall). Där handlade vi nödvändigheter som handdukar, shampoo & balsam, samt Engelska telefonnummer: dock så går Hannas och min telefon inte att låsa upp för tillfället så vi är fortfarande mobillösa.
På väg till Westfield gick Biancas skosnöre upp, och när jag säger åt henne att knyta det blir hennes svar att sträcka fram foten till mig.
"Är jag din bitch eller?!" utbrister jag varpå jag direkt böjer mig ner och knyter dem. Svaret blev ju ganska uppenbart och Bianca ropar på Hanna som går några meter framför att hon måste ta en bild.
Här ser vi Bitchen i dens naturliga miljö.
Vi ska väl erkänna att några få, med betoning på några, andra saker som inte var absolut nödvändiga åkte väl ner. Jag hittade ett par skor för 18 pund på Primark som gled ner i påsen och Bianca köpte en jättefin kavaj vars köp vi justifierade med att den kommer vara så användbar på arbetsintervjuer så den var ju faktiskt en investering! Jag blev kär i en kappa som var allt för dyr för att köpa innan vi fått tag i lägenet etc. Men sen, när allt är fixat, om jag fortfarande har råd ska jag gråta och dra kortet och då får den bli min!
Sedan släpade jag in Hanna och Bianca på Victoria's Secret, underkläder och pyjamaser är nämligen mitt livskärlek och jag kan stolt säga att en frälst Hanna klev ut ur butiken med sitt första Victoria's Secret inköp någonsin: två BH:ar och ett par trosor. Sedan introducerade jag henne också för det fantastiska undret KFC, vilket hon också älskade. Förhoppningsvis kommer vi fyllekäka mycket KFC i framtiden!
Imorgon ska vi kolla på en lägenhet i Swiss Cottage och nu ska vi käka Indiskt. Hoppas ni har det bra i Sverige!
-Lovisa.
Visning!
Jag har haft kontakt med en svensk kvinna i ett par månader och imorgon ska vi på en visning hos henne! Lägenheten ligger vid tunnebanestationen Swiss Cottage, vilket är väldigt centralt. Vi är taggade som satan just nu och ska käka något indiskt snart.
Lite bilder från vår mysiga frukost på Costas
- Bianca
Westfield
Westfield, som tydligen är Europas största shoppingcentrum (källa: receptionisten på vårt hostel), ligger fem minuter ifrån där vi bor. Behöver jag säga mer?
Nu sitter vi och äter, de andra tjejerna knaprar i sig KFC medan jag som är veggie äter potatis och bönor. Vi tillåter oss att njuta, för i eftermiddag ska vi köpa telefonkort och ägna kvällen åt att ringa på lägenheter. Allvar, allvar, allvar... Fast ärligt taggad är jag så otroligt taggad på att gå på visningar!
Hoppas ni har det bra i Sverige och att ni redan nu planerar resor till London. Vi hörs snart!
- Bianca
