Hola Espanjol
Idag är det jag som skriver ett natt-inlägg på väg till flygplatsen. Efter att ha krånglat med jobb så har jag äntligen lyckats byta bort tre dagar denna vecka så nu ska jag spendera fem dagar i Spanien med pappa och Christine.
Har nu åkt två olika nattbussar och sitter och väntat på att tåget ska gå om cirka en halvtimma. Hungrig är jag också. Tänkte att något är säkert öppet, men tji fick jag. Får sätta mitt hopp på att något är öppet på flygplatsen.
Det känns konstigt att lämna de andra tjejerna hemma, och trots att vi umgås så intensivt så kommer jag sakna dem, men säg det inte åt dem då kommer de tycka att jag är för blödig!
Mitt Spanska vokabulär består för tillfället av "mi casa es su casa", "una cerveca por favor" och tack vare Hanna det väldigt behövliga "cahonas". Får hoppas att jag klarar mig ändå.
Ses i Spanien pappa och Christine!
Kolla vilka som är här!
Mötte upp mamma och Martin vid ett tiden idag efter jobbet, sedan dess har vi hunnit med att äta indiskt mat som var så god att jag fortfarande är mätt. Druckit öl, drinkar, Irish Coffee och ätit efterrätt på två olika pubar och nu sitter vi på hotellet igen för matkoman och tröttheten tog över. Ska bara mysa och sen ska jag åka hem till lägenheten.
- Hanna
vad tycker ni om den nya designen?
Har suttit med Hanna i några timmar nu, hon har pekat på vad som ska ändras och jag har ändrat på vad jag kunnat. Är inte helt nöjd men har inte talang nog till att ändra på det enligt vår vision. Hade varit a piece of cake om det var tumblr, där är HTML-kodningen mycket lättare. SUCK.
Nu sitter Bianca och jag och spelar Quizkampen med varandra. Bianca är den mest tävlingsinriktade människa jag någonsin mött, men jag är fortfarande den mest envisa jag vet vilket blir en intressant kombination. Ska spela klart och sedan kolla på Supernatural. Jag är fast. Redan mer än halvvägs genom säsong fyra. Det blev så när jag fastnade för Buffy the Vampire Slayer. Kommer du ihåg det mamma? I en vecka låg jag hemma och kollade på alla sju säsonger, tror jag snittade en/en halvtimma sömn per natt. Max. Och vi skulle fira att morfar fyllde 70 då också.
Jag blir lite manisk när det är något jag verkligen gillar. Som när sista Harry Potter boken kom ut, jag tvingade morfar att köra från Norrfällsviken till Sollefteå så jag kunde få boken och sedan direkt hem och läste ut den på några timmar. Vi hade massa gäster och mamma tog i vanlig ordning massor med bilder. Har bara bilder på mig med boken och sedan blev jag så irriterad på alla som frågade frågor (hallå, fattar ingen att kulminationen av mitt liv pågick framför deras ögon eller?!) så jag gick och lade mig i en av våningssängarna, läste klart och grät en uppsjö av tårar.
Eller när jag var på Huddinge sjukhus med pappa och undersökte min huvudvärk en dag och läste ut en och en halv bok i Hungergames serien. Goa tider det.
Nej, nu ska jag sluta erinera gamla tider och kolla Supernatural. Och spela lite Quizkampen. By the way, om det är någon (utöver pappa och Towe, som får dagliga facebook-meddelanden av mig med påminnelser om att "hallå, spela Quizkampen med mig!") som vill spela (typ mamma? Christine?) så heter jag LovisaHagberg på Quizkampen. Suger för det mesta men tycker det är kul som få!
- Lovisa.
crazy cat lady
Har grov katt-längtan idag. Alla dagar egentligen, men idag särskilt. Harry. Min älskade katt. Min. Åh vad jag saknar honom (henne egentligen men whatever). Gick igenom min kamera idag och snubblade över bilder jag tog på min kärlek för att jag tänkte "måste ha bilder på honom ifall jag börjar sakna honom." Och det resulterade ju inte alls i att jag sitter och gråter för att jag råkat kolla på bilderna och bara vill lägga mig i min säng där hemma och gosa en motvillig Harry.
(Okej, jag kanske gråter lite.)
(Okej, mycket.)
Fina Harry, som alltid har ett "I am so done with your shit right now" uttryck i ansiktet.
Han är så fin (bölar dramatiskt)!
Och är väldigt speciell, han är vårt lilla hittebarn som hade blivit frånstött av sin mamma. Det påverkade också hans psyke. Han är lika fucked up som sin adoptivmor (jag då, inte någon annan familjemedlem).
När han var liten brukade han somna på mitt huvud eller runt min hals. Här nöjer han sig med att sitta på en full Viktor.
I pappas hockeyväska.
Somnade med ett krampaktigt tag runt min arm. Rörde mig inte på två timmar. Älskade katt.
Alltså, har ni sett en finare, skevare katt? (Nej, det har ni tamefan inte så försök inte.)
Funderar på om jag ska gå ner till affären och dränka sorgerna i godis, eller om jag bara ska bädda ner mig i sängen och deppa. Vill bara gosa med min bebis.
- Lovisa.
Nio säsonger senare
Gud vad jag sitter och söker jobb hela tiden. Men nu! Nu ni! Nu ska jag faktiskt ta mig samman och kolla på de två sista avsnitten av NCIS som Ziva är med i. Detta låter säkert löjligt om man inte förstår grejen med att investera känslomässigt i något som en TV serie eller en film eller en bok (så hoppa över om ni känner att det stämmer på er) men jag sitter verkligen och gråter bara vid tanken på det.
Ja, den här bilden har kanske varit min mobils lockscreen bild sedan avsnittet kom ut.
Jag har skjutit upp det här så länge nu, men jag har också väntat på detta i nio säsonger. Nio. Tony och Zivas eftrlängtade kyss. Jag älskar dem mer än själva livet, och jag har verkligen väntat sedan första gången de träffades på att något ska hända. Nio säsonger har jag väntar. Vet inte ens om jag kommer fortsätta kolla nu när hon är borta. (Klart jag kommer, men vet inte huruvida jag kommer gilla det.)
Nio säsonger. Fattar ni att jag inte vill att det ska vara över så fort? Måste måste måste hitta något annat att lägga alla mina känlor på nu. Vad fan. Får bli Supernatural. Älskar ju Destiel fastän jag inte sett ett enda avsnitt.
Också tänker jag sluta be om ursäkt så fort jag tror jag skriver något som ingen bryr sig om. Vet ni vad? Har alltid skrivit 100% för min egen skull så jag tänker inte börja bry mig om någon annan enbart för att andra människor kan se det helt plötsligt. En bra insikt som jag fick idag. Så om ni tycker det är ointressant så får man helt enkelt hoppa över det, jag kan ju förvarna här och nu att jag kommer skriva vad jag tycker om avsnitten sedan.
Tony och Ziva. Mina hjärtan. Mina favoriter. Mina älskade. Vad ska jag göra utan er? Det här är slutet av Harry Potter all over again.
Nu blir det gråtkalas!
- Lovisa
BYE-BYE BANANA
Åh, intervjun idag gick åt helvete. Fan också! Camilla (Banana Republics store manager) skulle ringa upp mig i morgon med besked men jag är 99.9999% säker på hur det kommer att bli. Hallå, det var ju liksom intervju för rollen som Senior Sales Assistant vilken har ansvar för alla butikens Sales Assistants. Eh, jag??? Ansvar???? För andra??? På en arbetsplats??? HAHAHAHAHA.
Stenseriös intervju där Camilla sitter och skriver ner alla mina svar och dömer dom mellan 1-3. Får jag 3 så är jag Sales Assistant, 2 måste jag jobba på lite grejer men en 1a var då en Senior. Tror jag, det var lite svårt att förstå.
Hon ställde frågor som "hur motiverar du ditt team när deras customer service är dålig?" haha va? Ordbajs.
"hur skulle du ge någon kritik." eh... Ja. Typ snällt? Börja med något de gjort bra, säg vad de kan förbättra och sedan avsluta med att påpeka vad de gjorde bra igen. Typ den enda frågan jag verkade svara rätt på.
"Varför ska vi anställa dig, vad gör dig så speciell? Vad skulle du tillföra vårt team?" Kommer inte ens ihåg vad jag svarade.
"Hur skulle du bete dig för att få en så bra relation med dina medarbetare som möjligt." Jag drog igång i säkert tio minuter om hur viktigt det var att hitta balansen mellan att vara profissionell och personlig och vara vänlig men ändå bestämd när man ger order.
"Vilka är våra största competitors?" Ehhh, typ... andra... klädaffärer. Alltså: Det. Stog. Still. I mitt huvud.
"Ge exempel på någon gång du har motiverat någon att göra något:" och "Ge exempel på någon gång som du influerat någon i deras arbete:" Men. Alltså. Va?
"Ge exempel på någon gång du satt ett mål och vad du gjorde för att nå det, exempelvis en summa ni ska nå upp till:" Ville typ slita mig i håret, gråta och skrika det har jag inte.
"Hur skulle du arbeta för att öka säljningen i vår butik?" Alltså. Va? Jag svarade i princip exakt samma sak på varenda fråga och kände mig så dum och borta och vatten över hela huvudet. Jag drunknar. Det jobbiga var egentligen inte att jag förstörde hela intervjun, men jag kände verkligen som om jag svikit alla i affären då Camilla hade sagt att hennes team gillade mig och de alla bemött mig så väl. Kändes som om deras första intryck av mig var så mycket bättre än det andra. Usch.
Sedan frågade hon vad jag trodde att jag skulle behöva bättra på om jag fick rollen som Senior. Svarade att ge kritik och att leda andra människor. Då bad hon mig självklart att ge exempel på någon gång då jag lärt någon någonting. Shit nu har jag ingenting att säga, nu kan jag inte ens ordbajsa tänkte jag. Men jo, jag har ju visst lärt upp någon inom Vero Moda. Räddningen! Äntligen går denna intervjun åt rätt håll!
"Hur besvarar du på beröm från kunder?" Ler, tackar och säger att det är en "team effort" och lätt när man har så fina kunder, typ. (nu i efterhand tror jag att jag kan ha missuppfattat frågan och egentligen skulle det vara kritik ((vilket makes more sense)) och svarat helt fel. Fa-an.)
"Hur motiverar du dina medarbetare till att hålla butiken fin?" Ordbajs. Igen.
Sedan förklarade hon vad min eventuella position skulle innebära. Det är en lång kedja och Senior är näst längst ner. Men det finns tre Seniors, och tre våningar så man har ansvar för var sin våning. Camilla ville placera mig för Women's Wear. Då ska man se till att ens plan är snyggt, ha ansvar för alla Sales Assistants, lära upp nyinkomna anställda och lära upp dem (HJÄLP!!), hjälpa till att stänga etc. Speciellt viktigt var att man var flexibel med tider och kunde jobba Bank Holidays, Weekends och Christmas - vilket Camilla var väldigt glad över att jag sa att jag kunde. Och jag skulle få utbildning om de anställde mig nämde hon också (jag hörde henne även prata om mig med sina överordnade i telefon innan intervjun, då var hon så positivt inställd till mig och det lät nästan som om hon planerade min anställning därför kände jag mig extra hemsk när jag körde intervjun åt helvetet.)
Sedan sa hon att hon skulle lämna besked till mig följande dag, så imorgon vet ni vad jag gör: tröstdricker bärs. Känner mig ändå inte kvalificierad för en sådan roll eller bekväm med sånt ansvar. Alltså, butiken kan jag absolut vara med och stänga, slå ut kassan och jobba vid stora tillfällen. Självklart. Kul med sådan tillit! Men att de i så fall ville att jag skulle bestämma över folk, lära upp folk. "The Senior Sales Assistants are the ones I feel are the best of the best of my team." Kändes verkligen inte rätt. Det är säkert många av de redan anställda Sales Assistants som är med kvalificierade än mig. Och som skulle göra jobbet tusen gånger bättre. Känns som om jag självständigt skulle driva affären i konkurs om jag fick sånt ansvar. Haha.
Har också bokat in en intervju med Innovation Marketing Direct Limited, eller IMD ltd som dom kallar sig kort. Det är klockan nio på morgonen och jag fick bestämda order om att komma business klädd, "Absolut ej jeans och sneakers!". Hjälp! Jag vet inte vilken position jag sökt eller vad de gör så nu sitter jag och googlar deras namn frenetiskt, ska inte göra en Banana Republic! (Ska dessutom googla up vilka deras competitors är, hur dum får man bli egentligen? Är så arg på mig själv.)
Förlåt (igen) för text, text, text (som också handla till nitto procent om Banana Republic) men det blir ju lite ont om bilder när allt man gör är att springa på arbetsintervjuer etc. Tar inte riktigt med mig kameran då. Och sedan har jag funderat så mycket på det här att jag måste få skriva av mig. Ni får helt enkelt hoppa över mina skittråkiga inlägg i framtiden!
(Har tydligen dåligt med självförtroende idag, måste tanka på tills intervjun imorgon).
Hoppas ni alla har det bra där hemma i Sverige.
- Lovisa.
URBAN STREET-STYLE GOES BANANA REPUBLIC
Alltså, detta är ju helt sjukt. De andra tjejerna kommer förmodligen döda mig för det här inlägget för allt jag har tjatat om hela dagen är detta: jag har en arbetsintervju på Banana Republic i Covent Garden imorgon. Och det är inte ens det sjukaste! Där går vi runt i området runt Covent Garden, COS, Barbour, Lyle Scott och dylikt affärer ligger på Banana Republic gatan. När vi går förbi BR får jag något infall och säger till tjejerna, "Hörrni, jag springer bara in här en snabbis."
Hur sjukt mysigt är inte Covent Garden området? Tar med mig kameran imorgon så jag kan fota lite! (Bild lånad från Google)
Så i en sjukt fint inredd, exklusiv BR butik knallar jag in med oborstat hår i en toft, converse, skinjacka, boyfriend jeans och en fet guldkedja runt halsen och frågar efter butikschefen. Hon var inte inne men jag fick prata med en annan tjej som på plats kondukterade någon slags spontan arbetsintervju. Jag förklade att jag normalt sett klädde mig lite mer elegant (en halv-lögn) så började hon skjuta frågor m Hade jag erfarenhet med att jobba inom återförsäljning? Vart kom jag ifrån? Ville jag jobba heltid eller halvtid? Hur flexibel var jag med tider?
Banana Republic. Granne med Barbour (om jag inte minns fel) och COS. (Bild lånad av Google.)
Sedan började hon ställa svårare frågor som varför vill jag jobba just på Banana Republic, vad jag gillar med Banana Republic och om jag fick välja en kändis som skulle representera Banana Republic, vem skulle jag då välja? Jag kände mig som hallå! Jag är inte beredd på det här! Jag vet inte om jag faktiskt gav bra svar eller om det bara var det att jag var så frammåt och verkade så självsäker (inombords kissade jag på mig) men det hann inte ens gå en halvtimme efter att vi lämnat butiken förens de ringde upp.
"Vill du gå på arbetsintervju imorgon?" Eh, ja?! Så jag har fått instruktioner om att klä mig i något som jag anser representerar Banana Republic. Jag ska dessutom vara berädd på att svara på frågor om min outfit och vad som inspirerade mig. Sedan kommer jag få gå runt i butiken, vad jag uppfattade det så skulle jag test-jobba som Sales Assistant, i en- en och en halv timma och träffa andra anställda.
Herregud, det känns liksom som att dom verkligen vill ha mig. Har jag halva inne redan eller vad händer?
Hanna och Bianca har också arbetsintervjuer imorgon, så vi kommer springa på olika håll hela dagen. Nu sitter vi alla och söker jobb/jag bloggar, väljer ut en outfit som representerar Banana Republic samt planerar vad jag ska säga om det och inställer mig mentalt på att vara extra frammåt, trevlig och professionell imorgon.
Det lär ju inte bli någon modebloggerska av mig då jag inte kan fota kläder (eller fota punkt), men detta hade jag i alla fall tänkt ha på mig till Banana Republic imorgon. Ska även söka in till Zara, Bershka och Mango när jag väl är ute och uppklädd imorgon. Nu ska jag förbereda vad jag ska säga om min outfit. Önska oss lycka till med våra arbetsintervjuer imorgon!
- Lovisa.
